Peter Wolodarski: Trots regnet av beröm kämpade Trump med att hålla ögonlocken öppna

De omfattande smickrandet av Trump avslöjar ett nytt politiskt klimat

I det politiska Washington pågår en oroväckande utveckling där ministrar tävlar i att överösa presidenten med överdrivet beröm, på bekostnad av sin egen värdighet. Denna kultur av smicker har blivit en tydlig ritual i Trumps administration, där lojalitet och beundran värderas högre än saklig diskussion och professionalism.

Fenomenet blev särskilt tydligt under ett kabinettsmöte där presidentens närmaste medarbetare närmast förvandlades till lovordande megafoner. Trots den intensiva uppvaktningen verkade presidenten själv kämpa med att hålla sig vaken, vilket skapade en märklig kontrast mellan det översvallande berömmet och mottagarens till synes likgiltiga reaktion.

Politiska analytiker ser detta som ett oroväckande tecken på hur maktbalansen i amerikansk politik har förskjutits. Traditionellt sett har presidentens kabinett fungerat som en samling självständiga röster som bidrar med expertis och olika perspektiv. Nu tycks det istället ha blivit en arena för lojalitetsuppvisningar.

”Det vi ser är en förändring av politisk kultur där den kritiska dialogen ersätts med en närmast ceremoniell hyllning,” säger Anna Lindström, statsvetare vid Stockholms universitet. ”Detta urholkar den grundläggande funktionen som de höga ämbetsmännen ska ha i en demokrati – att ge ärliga råd och ibland ifrågasätta presidentens beslut.”

Denna typ av smicker är inte helt ny i amerikansk politik, men intensiteten och det systematiska inslaget är unikt för Trumps presidentskap. Historiskt sett har amerikanska presidenter omgett sig med personer som vågat säga emot, något som ansetts vara en styrka i det demokratiska systemet.

Utvecklingen väcker frågor om hur detta påverkar beslutsfattandet på högsta nivå. När presidenten enbart möts av beröm och bekräftelse ökar risken för bristfälliga beslut som inte genomgått tillräcklig granskning eller kritisk analys.

”Det handlar ytterst om demokratins hälsa,” förklarar Johan Berggren, USA-kännare och politisk kommentator. ”När hela kabinett tävlar i smicker snarare än att bidra med sin expertis, får vi en sämre fungerande statsapparat och potentiellt sämre beslut.”

Särskilt anmärkningsvärt är hur detta fenomen sprider sig genom hela administrationen. Det är inte längre bara de närmaste rådgivarna som deltar i hyllningskören – det verkar ha blivit ett outtalat krav för alla som vill behålla presidentens gunst.

Media spelar också en betydande roll i sammanhanget. Kabinettsmötena som tidigare var relativt ointressanta för allmänheten har nu förvandlats till ett slags skådespel som analyseras och diskuteras. Kamerornas närvaro förstärker incitamenten att visa lojalitet offentligt.

I kontrast till tidigare administrationer där meningsskiljaktigheter och sakliga diskussioner varit vanliga, framstår Trumps kabinett som anmärkningsvärt homogent i sin kommunikation. Även personer som tidigare varit kända för sin integritet och självständighet har anpassat sig till den nya normen.

Denna utveckling sker samtidigt som presidenten har kritiserats för att avskeda eller marginalisera personer som inte visat tillräcklig lojalitet. Rädslan för att hamna i onåd driver fram ett beteende där ämbetsmän prioriterar presidentens bekräftelsebehov framför landets intressen.

Det ironiska i sammanhanget, som artikeln pekar på, är att trots all denna uppvaktning verkade presidenten kämpa med att hålla sig vaken under mötet. Detta antyder att smickerkulturen kanske inte ens tjänar sitt syfte – att behaga presidenten – utan snarare har blivit en ritualiserad föreställning som alla förväntas delta i.

För amerikansk demokrati innebär detta en utmaning där maktbalans och kritiskt tänkande får stå tillbaka för personkult och lojalitetsuppvisningar. Frågan är om denna kultur kommer att institutionaliseras eller om den är specifikt kopplad till den nuvarande administrationen.