Peter Wolodarski: Vakna Sverige – skyddet vi räknade med har krossats av Trump

I den förändrade dynamiken mellan USA och omvärlden kännetecknas det nya presidentskapet av en markant kursändring i såväl retorik som praktik. Under ett samtal för ungefär ett år sedan fick jag höra att George W Bush anser att ”vi ska lita på institutionerna” – ett uttalande som underströk hans tilltro till USA:s grundläggande principer om maktdelning och rättsstatens skydd.

Denna inställning står i skarp kontrast till den nuvarande administrationens förhållningssätt. När Donald Trumps nära rådgivare Stephen Miller nyligen intervjuades i CNN, gav han en tydlig bild av administrationens syn på maktutövning. Miller hävdade att Grönland borde tillhöra USA och avfärdade Danmarks territoriella anspråk. Särskilt anmärkningsvärt var hans uttalande om internationella relationer: ”Ni kan prata hur mycket ni vill om internationella artigheter och allt annat. Men vi lever i en värld – i den verkliga världen – som styrs av styrka, våld och makt.”

Denna retorik avspeglas även i inrikespolitiken. Maskerade säkerhetsstyrkor har agerat i amerikanska städer på ett sätt som antyder att de står över lagen, med rätt att ingripa mot vem som helst när som helst. En särskilt alarmerande händelse var när en amerikansk trebarnsmamma i Minneapolis sköts av en ICE-agent och omedelbart stämplades som ”inhemsk terrorist” av administrationen.

Presidenten själv förefaller dela denna uppfattning om maktutövning. I en intervju med New York Times menade Trump att det enda som begränsar honom globalt är hans eget omdöme och moraliska kompass – inte internationella lagar eller normer. Detta synsätt förklarar varför han inte sökt stöd från vare sig allierade eller kongressen för interventionen i Venezuela.

Beträffande Venezuela talar Trump öppet om sitt intresse för landets omfattande oljetillgångar, vilket speglar en närmast imperialistisk hållning. I Trumps världsbild verkar naturresurser, snarare än demokratiska institutioner, vara nyckeln till välstånd.

För Sveriges del skapar denna utveckling allvarliga säkerhetspolitiska utmaningar. När chefen för svenska försvarsstaben, Carl-Johan Edström, uttalar sitt förtroende för att USA:s toppmilitärer står bakom Nato, motsäger det den bild som framträder från Vita huset. Trump och hans närmaste krets har visat tydlig skepsis mot försvarsalliansen.

Även lojala militärer som uttrycker avvikande meningar kan nu mötas av repression. Den dekorerade veteranen och senatorn Mark Kelly fick erfara detta när han uppmanade amerikanska militärer att vägra lyda order som bryter mot lagen. Försvarsminister Pete Hegseth inledde då en process för att sänka Kellys militära grad och minska hans pension.

För det svenska säkerhetsetablissemanget, som nyligen samlades till sin årliga konferens i Sälen, är läget nu ovanligt tydligt. Förtroendet för USA som formell beskyddare har urholkats. Det finns reella farhågor kring Washingtons avsikter gentemot Grönland och EU, där den nuvarande administrationen tycks stödja krafter som verkar för unionens upplösning.

Som Polens premiärminister Donald Tusk uttryckt det: ”Ingen kommer att ta ett svagt och splittrat Europa på allvar, vare sig allierade eller fiender. Vi måste tro på vår egen styrka. Vi måste fortsätta att rusta upp. Och vi måste mer än någonsin stå enade. En för alla, alla för en. Annars är vi slut.”

Sverige måste därför skyndsamt höja sin egen försvarsförmåga och beredskap, helst i nära samarbete med övriga nordiska länder. De senaste väderhändelserna har fungerat som en generalrepetition för svensk sårbarhet. Liksom tidigare generationer måste vi förbereda oss på möjligheten att en dag stå ensamma i en föränderlig och oförutsägbar värld.

Årets början har präglats av både utrikespolitisk dramatik och naturens krafter i form av snöstormar. Båda företeelserna understryker nödvändigheten av ökad självständighet och nordiskt samarbete i en tid då tidigare säkerhetspolitiska fundament inte längre kan tas för givna.