REGERINGENS SISTA BUDGET: VALRÖRELSEN FINANSIERAS PÅ FRAMTIDA GENERATIONERS BEKOSTNAD

Den sittande regeringen fortsätter på den inslagna vägen med fossila subventioner och skattesänkningar även i sin sista budget. På måndagen presenterades mandatperiodens avslutande budget, där Tidöpartierna avsätter 1,6 miljarder kronor för att sänka skatten på bensin och diesel under perioden 1 maj till 30 september – vilket sammanfaller exakt med valrörelsen.

Ytterligare 2,4 miljarder kronor går till elstöd, som planeras betalas ut till hushållen inför sommarsemestern. Detta kommer utöver den miljard som redan avsattes under hösten. Dessutom har matmomsen halverats sedan ett par veckor tillbaka, en åtgärd som beräknas kosta statsfinanserna hela 37 miljarder kronor för åren 2026 och 2027.

Budgetens utformning visar en tydlig prioritering av vissa samhällsgrupper. Eftersom elersättningen baseras på förbrukningen under januari och februari, gynnas främst villaägare med hög elförbrukning som dessutom kör mycket bil. Denna grupp har i regel bättre ekonomi än exempelvis hyresgäster som förlitar sig på kollektivtrafik.

Även den sänkta matmomsen ger störst effekt för höginkomsttagare, då denna grupp statistiskt sett lägger mer pengar på livsmedel än låginkomsttagare. Om regeringen dessutom får EU:s godkännande för ytterligare sänkningar av drivmedelsskatten kommer klyftan mellan inkomstgrupperna att vidgas än mer.

Problematiken med budgeten sträcker sig dock bortom den ojämna fördelningen mellan inkomstskikt. Regeringens strategi att låna pengar för att finansiera skattesänkningar har mött återkommande kritik från ekonomiska experter. Dessutom går det direkt emot Sveriges klimatmål att göra det billigare att tanka fossila bränslen, särskilt i en tid då den spända situationen i Mellanöstern kan leda till behov av drivmedelsransonering.

Ekonomen Klas Eklund har kritiserat regeringens prioritering av riktade subventioner. Enligt Eklund hade direkta ekonomiska stöd till låginkomsttagare eller barnfamiljer varit en mer effektiv strategi. Exempelvis kunde en höjning av barnbidraget eller sänkt skatt på arbete gjort större nytta och samtidigt gett människor frihet att själva bestämma hur de vill använda pengarna.

I stället tvingas nu skattebetalarna acceptera finansminister Elisabeth Svantessons (M) ekonomiska prioriteringar som gynnar den bilkörande höginkomsttagaren framför lägre inkomstgrupper. Det faktum att dagens konsumtion finansieras med lånade pengar innebär dessutom att kommande generationer kommer att behöva betala notan.

Kritiker menar att detta knappast kan betraktas som en värdig avslutning på mandatperioden. Redan i sin första budget lade Tidöpartierna en tredjedel av reformutrymmet på fossila subventioner genom drivmedelsskattesänkningar, och denna linje har konsekvent följts genom hela regeringsperioden.

När man analyserar budgetens långsiktiga effekter framträder en problematisk bild av kortsiktiga prioriteringar inför valet på bekostnad av både ekonomisk hållbarhet och klimatmål. De ekonomiska stimulanserna är tydligt inriktade på att attrahera väljare under den kommande valrörelsen, medan kostnaderna och konsekvenserna skjuts på framtiden.

Regeringens försvarare hävdar att åtgärderna är nödvändiga för att mildra effekterna av inflation och höga energipriser för vanliga hushåll. Kritikerna menar dock att de valda metoderna varken är träffsäkra eller kostnadseffektiva, utan snarare utgör ett klassiskt exempel på valfläsk finansierat genom ökad statsskuld.

I den ekonomiska debatten höjs nu röster för mer långsiktiga och strukturella reformer som både kan minska klyftorna i samhället och skapa förutsättningar för grön omställning, utan att belasta framtida generationer med ökade skulder.