Malou von Sivers livsinsikt efter svåra skidolyckan

Malou beskriver det som att sälja sin bostad. Man grunnar ett tag, kontaktar en mäklare och sen rullar allt i gång även om man inte riktigt bestämt sig. Ungefär så växte beslutet fram om att lägga ned ”Malou Efter tio” efter 32 säsonger. 

– Jag hade ett verkligen förutsättningslöst möte med TV4:s ledning. Det var inget som var bestämt eller som någon drev på, men när min chef Viveca Hansson, sa att hon så gärna ville ha ett avskalat intervjuprogram, ett ”Malou möter”, så kändes det inte som något slut, utan som en nytändning och en fortsättning på något, förklarar Malou samtidigt som hon medger att hon, inför sin sista säsong, ännu inte övervunnit separationsångesten helt.

– Jag lämnar ju något jag älskar, och det är inte som att jag tröttnat. Men det är ett jättetufft jobb med fem program i veckan, och jag är dessutom producent med ansvar för personal och budget.

 – Samtidigt så ger alla människor och möten en adrenalinkick som gör att man kan jobba rätt hårt.

Hur har du orkat jobba så intensivt så länge? De som leder ”Nyhetsmorgon” har kanske två sändningar i veckan, som jämförelse.

– Jag vet faktiskt inte. Jag har ju delegerat en del av det administrativa, men från början var det faktiskt så att jag bad om att få ha de här rollerna, för att vi skulle få vara i fred och skapa något eget.

– Man kan tycka att det är dumt, men det var också en förutsättning på något sätt. TV4 var grabbigare då. Det är absolut inte samma känsla nu. Men på så vis fick vi vara i fred, och på en sändningstid som ingen riktigt brydde sig om, vilket gjorde att vi gick under radarn. I det här utrymmet kunde vi skapa väldigt mycket. Testa saker, utan att det blev massa möten på hög nivå.

Om du blickar tillbaka på åren med ”Efter tio” vad är det då som bubblar upp till ytan? Det som blev bra eller det som blev fel?

– Det är nog båda. Vi var väldigt tidiga med att bjuda in människor, som fick berätta sina historier för att illustrera ett samhällsproblem eller ett fenomen, och sen tog vi in experter för att bredda det hela. Men det var många som fnös åt det, och skrev om att ”gråta ut” hos mig. Det blev ju ett förakt även mot människorna som berättade. I dag gör många så här, och det känns som en seger över de, ofta lite yngre killar, som tyckte så.

Ångern efter intervjun med Greekazo

Du pratar om att bjuda in människor med engagerande livsöden. Det ”Efter tio”-klipp som visats mest på Youtube är din intervju med porrstjärnan Puma Swede. Du framstår som oerhört luttrad när ni diskuterar inspelningshygien med baby wipes och douche. Var du det?

– Ha, ha. Nej, men jag hade läst på, och går man på sin nyfikenhet blir det ofta intressant att titta in i andras världar. Men jag minns att redaktionen var ganska delad kring om vi skulle göra det där.

I topp på listan finns även din Greekazo-intervju som kom att bli väldigt kritiserad. Många tyckte att han hade lurats dit under förespeglingen att få prata om sin musik, men att det sen mynnade ut i att han blev uppläxad av dig och Anders Öfvergård. Hur tänker du kring det nu?

– Jag hade under tio år varit ett av få program som bjöd in rappare, för jag var intresserad av deras texter som berättade historier som inte fanns i medierna annars. Därför var jag också nyfiken på Greekazo. Jag frågade om hans texter om skjutningar, knark och våldtäkter. Om det var så hans liv såg ut eller om det var fiktion? Jag tycker absolut att en artist ska kunna ta ansvar för att förklara sina texter. Men sen bjöd jag in Anders. Det var ett stort misstag. Jag borde ha suttit själv, för i tv såg det ut som att vi var två äldre som satt och läxade upp honom, och det var inte alls min intention. Jag ångrar det. Men jag fick också betala ett högt pris.

Du tänker på att du blev hotad?

– Ja. Jag polisanmälde fyra stycken som gick väldigt hårt åt mig. Jag har ju själv alltid uppmanat brottsoffer till att anmäla, så att rättssamhället måste ta hand om det. Ändå var jag först tveksam själv, men det var mordhot och det var allvarliga hot.

– Det blev rättegång i början av pandemin, så jag var inte i rättssalen, utan med via telefon. Det var unga killar, inte tidigare straffade. Tre nekade och en erkände och bad om ursäkt. Han förstod att man inte kunde skriva så. Men man vet ju inte vad som ligger bakom sådana ord. Med facit i hand tror jag det blev bra. De fick rätt milda domar, men det blev ändå en markering.

Var du inte rädd?

– Jag kände att jag absolut hade anledning att vara försiktig under den här perioden. Jag har ju en familj också, så det handlade inte bara om mig.

Vilket stöd fick du från TV4?

– Vi har ju en säkerhetsansvarig som gjorde bedömningen att jag skulle ta mig till TV4 med taxi, inte gå ut på kvällarna, och sådana där saker, under en period. Det var absolut att ta på allvar.

– Samtidigt om man blir för ängslig som journalist, så faller vårt yrke på något sätt. Det är en balansgång att våga ställa frågor. Jag tycker att det har hänt något under de senaste åren att om man ställer en fråga, så blir man förknippad med den som att då är det din åsikt. Det tycker jag är allvarligt.

Apropå det här med att ställa frågor, så har du även fått kritik för hur du intervjuar personer från andra kulturer, och att det lätt blir för mycket fokus på deras kulturella bakgrund. Kan du hålla med om det?

– Jag kan hålla med om att vi omedvetet gör det för att man inte förstått eller lärt sig, och är ödmjuk för de reaktionerna. Samtidigt tycker jag att man måste kunna ha en öppenhet kring de här just nu väldigt laddade frågorna, annars blir det fel åt andra hållet. Men jag har absolut lärt mig saker också. Det jag inte vill är att backa från ett öppet samtal. 

Du verkar ofta lockas bortom bekvämlighetszonen, och många ämnen du introducerat har senare lyfts in i finrummet. Ditt samtal med Puma Swede påminner om filmen ”Pleasure” som i dag är kultursidestoff. Du intervjuade artisten Einár och hans mamma, redan 2019, och har haft det här intresset för gangsterrapparna länge.

– Ja, jag såg att de inte platsade när jag började intervjua dem. De hade kanske suttit inne, och jag tyckte det var på tiden att finkulturen började analysera och diskutera de här texterna.

– Men det är väl en anarkist i mig som funnits där hela tiden, och som vaknar till liv och går emot den här andra personen i mig som har en ängslighet och en rädsla för vad folk ska tycka. 

– Det har absolut funnits ögonblick då jag känt att nu orkar jag inte, nu struntar jag i det här. Men det väcks alltid ett nytt ”varför” i mig som får mig att fortsätta.

 ”Jag ville inte gå ut på knä”

Har du alltid mått bra på jobbet?

– Det fanns en period då jag hade gjort de här stora intervjuerna i ”Malou möter”, och så kom Youtube, och det jag gjorde var inte lika exklusivt längre. Plötsligt hade jag ingen tydlig roll, samtidigt som man anställde unga tjejer, och det kändes som att jag kanske inte hörde hemma där längre. 

– Sen fick jag i uppdrag att göra ”Efter tio”. Men det var ju en period då jag mådde dåligt, och tänkte att jag skulle sluta. Men jag ville inte gå ut på knä, utan med flaggan i topp, så jag stannade och gjorde de här sexton åren.

Du nämnde att TV4 var grabbigare förr?

– Absolut. Men det här med att gnälla när saker inte blir som man tänkt är inte bra, utan man måste blir proaktiv, komma med nya förslag och driva dem. Jag har verkligen varit en gerillasoldat under perioder på TV4 för att få igenom det jag velat. Jag har fört en otrolig kamp, och i dag när jag ser tillbaka kan jag undra hur jag orkade. Men det var väl ett driv.

– I dag är det ett helt annat klimat. Vi har många kvinnliga chefer, men också manliga chefer som inte har den där attityden som var så länge på TV4.

Hur mycket makt kommer du få över nya ”Malou möter”?

– Vi ska vara en grupp som gör det här, och som man kan stöta och blöta med. Men det är klart att jag har final cut. Jag kan inte intervjua en person som jag inte vill intervjua. 

Hur länge ska ni hålla på?

– Forever? Jag tänker hålla på så länge jag får och så länge som det är kul. 

Men finns det inget annat vid horisonten? Har du barnbarn än?

– Nej, men vi får faktiskt vårt första barnbarn i sommar. Det blir otroligt kul. Ett nytt kapitel. Det är Sebastian, vår äldsta son, som ska få barn.

Då känns det ju som att det var ödet att du skulle lämna ”Efter tio” just nu?

– Det kanske var det ändå. För det visste jag inte när jag fattade beslutet. Det ska bli jätteroligt att se vad det blir av de kommande åren, och nu kommer jag att avsätta tid för skrivandet. Det är inget man bara gör med vänsterhanden.

Vad betyder skrivandet för dig?

– Otroligt mycket. Man går in i en värld och kan bli vem som helst. Jag har alltid haft mycket fantasi, och i skrivandet behöver man inte hålla sig till verkligheten utan kan brodera fritt.

Har du hunnit skapa några fantasier om livet som farmor än då?

– Jag tänker att jag ska bli en väldigt närvarande farmor som tänker på att ta tid och gå långsamt när jag hämtar på dagis. Der är den uppgift man har som mor- eller farförälder. Vi ska stanna och titta på någon liten myra som kryper förbi, och inte titta på klockan hela tiden.

Svåra olyckan i Alperna

Några dagar efter intervjun hörs vi igen. Då har det varit säsongspremiär och Malou har berättat om skidolyckan: Hur hon i dimman föll 6-10 meter över ett stup i Alperna och trodde att hon skulle dö, men klarade sig undan med ett brutet ben som hon i dagsläget ännu inte får belasta:

– Det är jättejobbigt att inte bara kunna resa sig och gå ut som förr. Men jag har bestämt mig för att jag ska komma tillbaka igen och har ett fantastiskt team på St Görans sjukhus. Det kommer att bli mycket rehab, säger Malou.

Psyket verkar däremot vara relativt läkt. Antagligen för att hon så snabbt tog kontakt med psykolog för att bearbeta upplevelsen.

– Det märkliga är att ångesten och bilderna från fallet plågar mig inte längre på grund av den traumabearbetning som jag fick direkt efter olyckan på FaceTime.

Men har du fått en annan relation till din dödlighet? En annorlunda syn på framtiden?

– Jag hoppas att jag har kvar min positiva livssyn. Men jag inser ännu mer att livet kan förändras på en sekund. Jag tänker ofta på att det kunde ha gått mycket värre.