410 km avstånd – Sverige kommer att fira OS digitalt

Geografisk utmaning för svenska OS-truppen i Italien

De två huvudsakliga OS-arenorna i Milano och Cortina ligger cirka 410 kilometer ifrån varandra, en resa som tar nästan fem timmar med bil och mellan fem och åtta timmar med tåg beroende på anslutningar.

Från Milano till Livigno, där tävlingar i skicross och puckelpist kommer att hållas, är det drygt 230 kilometer och tar fyra timmar med bil.

Den geografiska spridningen gör vinter-OS i Italien unikt i sitt slag. Avstånden mellan tävlingsplatserna innebär att det i praktiken blir omöjligt för den svenska truppen att förflytta sig mellan de olika tävlingsområdena.

”Det har varit en utmaning,” säger Fredrik Joulamo, sportdirektör och teamchef vid Svenska Olympiska Kommittén (SOK), när han beskriver planeringsarbetet.

”Man skulle kunna säga att det är samma för alla, men det stämmer inte riktigt, eftersom vi finns representerade i många kluster och att inte kunna röra sig smidigt mellan tävlingsplatserna gör skillnad.”

Under tidigare olympiska spel har personal kunnat resa mellan olika arenor för att stötta idrottare, men för Italien har SOK tvingats hantera varje tävlingsplats individuellt. Det har krävts noggrann planering för att säkerställa att rätt resurser finns på plats vid respektive arena för att maximera atleternas prestationer.

Joulamo och hans kollegor har dessutom behövt tänka extra på hur man skapar sammanhållning mellan aktiva i olika sporter, eftersom den svenska truppen inte bor samlad på samma plats i en stor olympisk by.

”Jag tror man kan få mycket styrka från kollegor i andra sporter, att få inspiration och så vidare. Nu måste vi lösa det på andra sätt. Vi får titta på varandra via TV, kanske ha firanden via Teams och andra saker,” säger han.

Digitala firanden inte optimala

Idrottarna själva anser dock att digitala firanden inte är optimala, men känner samtidigt att alla gemensamma inslag är positiva och kan förena den utspridda svenska OS-truppen.

”Man får göra vad man kan. Vi är ett av de lagen som är längst bort; det finns andra lag som kanske är närmare varandra och kan ha lite mer av en OS-känsla. Jag tror säkert att SOK jobbar på att få den här lagkänslan på sitt eget sätt, och det är positivt,” säger skidskytten Anna Magnusson.

Hennes kollega Sebastian Samuelsson instämmer: ”Det låter som en bra lösning. Då kan man ändå fira ordentligt online.”

Digitalt hejande är dock inget som tilltalar Jesper Nelin, även han skidskytt.

”Det var roligare att fira medaljer med kungen förra gången. Att fira med Teams känns inte lika kul,” säger han.

Olika platser, olika förutsättningar

Den geografiska spridningen av OS-tävlingarna i Italien skapar unika logistiska utmaningar för både arrangörer och deltagande länder. Medan vissa nationer koncentrerar sina deltagare till ett fåtal platser, är Sverige representerat i nästan alla kluster, från Milano i väst till Val di Fiemme i norr och Cortina i öst.

Svenska idrottare kommer att tävla i Milano (ishockey, konståkning), Bormio (alpin skidåkning herrar), Livigno (skicross, puckelpist, slopestyle, big air), Antholz (skidskytte), Val di Fiemme (längdskidåkning, backhoppning) och Cortina (alpin skidåkning damer, rodel, curling).

Denna utspridda närvaro ställer höga krav på SOK:s planering och resursallokering. Varje tävlingsplats måste förses med egen support, medicinsk personal och annan nödvändig expertis, något som kräver större personalstyrka än vid mer geografiskt samlade spel.

Trots utmaningarna ser SOK möjligheter att skapa sammanhållning genom digitala lösningar och gemensamma aktiviteter inom respektive kluster.

OS invigs på fredagen vid San Siro-stadion i Milano, och avslutningsceremonin kommer att äga rum i Verona den 22 februari.