Kostnaden för en dag på en kriminalvårdsanstalt uppgick under föregående år till 3 773 kronor. Denna betydande summa väcker frågan om huruvida resurserna används på ett effektivt sätt, inte bara inom anstaltens väggar, utan även för att underlätta de intagnas återanpassning till samhället efter avtjänat straff. Advokat Marko Tuhkanen argumenterar för att en mer balanserad resursfördelning är nödvändig. Han menar att samhället är villigt att investera stora belopp i själva fängelsevistelsen, men att det brister i åtgärder för att stödja de frigivna i deras strävan efter ett laglydigt liv. Denna brist på eftervård riskerar att omintetgöra de framsteg som eventuellt gjorts under fängelsetiden och ökar risken för återfall i kriminalitet.
Tuhkanen betonar vikten av att förbereda de intagna för ett liv utanför murarna genom att erbjuda meningsfulla utbildningsmöjligheter. Han förespråkar en mer aktiv och strategisk användning av fängelsetiden för att rusta individerna med de kunskaper och färdigheter som krävs för att lyckas på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Målet bör vara att de frigivna lämnar anstalten med en bättre utgångspunkt än när de kom in, utrustade med verktyg för att bygga en stabil och laglig framtid. Detta skulle inte bara gynna individen, utan även samhället i stort genom att minska risken för återfall och öka chansen för en lyckad rehabilitering.
Fängelseprästen Hanna Backman, som arbetar med samtalsstöd för intagna på både SIS-hem och Hall-anstalten, bekräftar behovet av ett mer robust stödsystem för frigivna. Hon vittnar om att många intagna uttrycker en genuin önskan att bryta med kriminaliteten, men att de ofta saknar de nödvändiga förutsättningarna för att göra det. Backman poängterar att det rådande systemet inte tillhandahåller tillräckligt stöd och resurser för att hjälpa dessa individer att navigera i den komplexa processen att återintegreras i samhället. Avsaknaden av ett fungerande ”utslussningsprogram” lämnar många frigivna i en prekär situation, där de riskerar att falla tillbaka i gamla mönster.
Backman understryker att en lyckad återanpassning till samhället i hög grad beror på det stöd och de möjligheter som erbjuds efter frigivningen. Hon beskriver hur avgörande det är att ha någon som möter upp och erbjuder vägledning och praktisk hjälp i den första, ofta svåra, tiden i frihet. Utan detta stöd riskerar de frigivna att hamna i ett socialt och ekonomiskt utanförskap, vilket i sin tur ökar risken för återfall i kriminalitet. Backmans erfarenheter från arbetet med intagna belyser vikten av ett välfungerande nätverk av stödpersoner, socialarbetare och andra resurser som kan hjälpa de frigivna att hitta bostad, arbete och en meningsfull sysselsättning.
Både Tuhkanen och Backman deltog i programmet ”15 minuter från Uutiset”, som fokuserade på ungdomskriminalitet, både historiskt och i nutid. Deras medverkan i programmet belyser vikten av att diskutera och debatera hur samhället bäst kan hantera ungdomsbrottslighet och erbjuda effektiva rehabiliteringsprogram. Tuhkanens och Backmans perspektiv, baserade på deras respektive yrkeserfarenheter, ger en värdefull inblick i de utmaningar och möjligheter som finns inom kriminalvården och eftervården. Deras gemensamma budskap är att enbart fängelsestraff inte är tillräckligt för att bekämpa kriminalitet och att investeringar i rehabilitering och återanpassning är avgörande för att bryta den negativa spiralen.
Sammanfattningsvis pekar både advokat Marko Tuhkanen och fängelsepräst Hanna Backman på behovet av en mer holistisk syn på kriminalvård, där fokus inte enbart ligger på själva fängelsestraffet, utan även på att förbereda de intagna för ett liv i frihet. De förespråkar ökade resurser till utbildning och stödprogram inom anstalterna, samt ett mer robust och välfungerande utslussningssystem som kan hjälpa de frigivna att etablera sig i samhället. Deras argumentation bygger på att en sådan strategi, i längden, är mer kostnadseffektiv och bidrar till ett tryggare och mer rättvist samhälle för alla.
