I juni 2024 mördades rapparen C Gambino i Göteborg. Mordet tros vara kopplat till gängkriminalitet, trots att Gambino själv aldrig dömts för något brott. Hans plötsliga död har väckt debatt, särskilt i samband med hans postuma nominering till ett pris på P3 Guldgalan. Riksdagsmannen Fredrik Kärrholm (M) har uttryckt oro över nomineringen och kallat den ”störande”. Kritiken riktar sig mot Sveriges Radio och P3:s beslut att uppmärksamma en artist med kopplingar till gängmiljö, oavsett hans musikaliska utveckling. Detta väcker frågor kring public services ansvar och hur man ska förhålla sig till artister med en problematisk bakgrund.

Lisa dos Santos, åklagare och författare, delar Kärrholms oro. Hon menar att P3 Guld borde ha avstått från att nominera Gambino. Även om han kanske inte var en del av en kärngrupp inom gängkriminaliteten, pekar sättet han mördades på – skjuten i ett parkeringsgarage – på ett tydligt samband med gängmiljön och dess metoder. Dos Santos betonar att barn och unga är särskilt mottagliga för influenser och att Sveriges Radio, genom att ge utrymme åt artister med koppling till gängkriminalitet, riskerar att legitimera och normalisera en destruktiv livsstil. Hon ifrågasätter om det är värt att ta den risken, även om musiken i sig har kvaliteter. Dos Santos arbetar med gängkriminalitet och ser dagligen konsekvenserna av den. Hennes kommande bok, ”Gängets hus – min rapport från våldsvågen”, belyser bland annat hur barn utnyttjas av kriminella nätverk.

P3 Gulds juryordförande, Jonas Westman, försvarar nomineringen. Han betonar att C Gambino hade börjat röra sig bort från ”gangsterrap” och att den musikaliska utvecklingen var avgörande för juryns beslut. Westman poängterar att Gambino tidigare rappat om gängliv, men att han senare utvecklats mot en mer känslig och mjukare stil. Han hänvisar till positiva recensioner och en Grammisnominering som bevis på Gambinos musikaliska framsteg. Westman menar att det är svårt att dra gränser och att man inte kan förbjuda en hel genre bara för att vara på den säkra sidan. Han frågar sig vem som ska definieras som ”gangsterrappare” och om artister ska belastas med förbud baserat på tidigare texter.

Debatten kring C Gambinos nominering lyfter fram en komplex problematik. Å ena sidan finns argumentet att public service har ett ansvar att inte glorifiera våld och kriminalitet, särskilt med tanke på den unga målgruppen. Å andra sidan finns argumentet om konstnärlig frihet och att man inte kan censurera artister baserat på deras bakgrund eller tidigare uttryck. Frågan är var gränsen går och hur man balanserar dessa motstridiga intressen. Är det rätt att utesluta en artist från en utmärkelse baserat på antagna kopplingar till kriminalitet, även om artisten själv aldrig dömts för något brott? Eller är det viktigare att uppmärksamma den musikaliska utvecklingen och ge utrymme för förändring och försoning?

Lisa dos Santos menar att risken att barn och unga påverkas negativt av musik med kopplingar till gängkriminalitet är för stor för att ignorera. Hon hänvisar till ett annat fall där en rappare som medverkat i P3:s program ”Din Gata” mördades några månader senare. Dos Santos anser att public service bör avstå från att spela gangsterrap överhuvudtaget, oavsett om texterna handlar om våld eller inte. Hon menar att genren är så starkt förknippad med verkligheten att det är svårt att dra en tydlig gräns. Hon ifrågasätter varför man ska ta risken att exponera barn och unga för musik som kan normalisera och romantisera en destruktiv livsstil.

Jonas Westman å sin sida betonar vikten av att inte döma artister baserat på deras förflutna. Han menar att det är viktigt att ge utrymme för utveckling och förändring. Han ifrågasätter hur man ska definiera ”gangsterrap” och vem som ska ha rätt att dra gränsen. Westman menar att det är en komplex fråga som kräver noggrann övervägning och att man inte kan förbjuda en hel genre för att vara på den säkra sidan. Han betonar att juryn diskuterat frågan ingående och att man tagit hänsyn till C Gambinos musikaliska utveckling i sitt beslut. Debatten kring C Gambinos nominering till P3 Guld visar på en svår balansgång mellan konstnärlig frihet och public services ansvar.

Dela.
Exit mobile version