Att sänka straffbarhetsåldern är en komplex fråga med potentiellt långtgående konsekvenser för både individer och samhället. Enligt Tova Bennet finns en betydande risk att en sådan förändring kan leda till starkare kriminell identifikation bland unga lagöverträdare. Bennet menar att genom att placera yngre individer i rättsliga system, som ofta upplevs som stigmatiserande och isolerande, riskerar man att förstärka deras negativa självbild och befästa en kriminell identitet. Denna internalisering av en kriminell roll kan leda till ökad risk för återfall i brottslighet när de väl avtjänat sin påföljd. Istället för att rehabiliteras och integreras tillbaka i samhället kan de unga fastna i en destruktiv spiral av kriminalitet. Det är därför av yttersta vikt att noggrant överväga de potentiella negativa effekterna innan man genomför en så pass drastisk förändring av strafflagstiftningen.
Bennet betonar vikten av att fokusera på preventiva åtgärder och stödinsatser för unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Istället för att bestraffa unga lagöverträdare borde samhället investera i resurser som syftar till att adressera de bakomliggande orsakerna till brottslighet, som exempelvis socioekonomiska faktorer, bristande utbildningsmöjligheter och sociala problem. Genom att erbjuda stöd och vägledning kan man hjälpa unga att utveckla positiva copingmekanismer och fatta välgrundade beslut. Tidiga interventionsprogram och socialtjänstens insatser är viktiga verktyg för att förhindra att unga hamnar i kriminalitet och istället bidra till en positiv samhällsutveckling. Att sänka straffbarhetsåldern riskerar att underminera dessa viktiga insatser och skapa en onödig belastning på rättsväsendet.
En sänkning av straffbarhetsåldern kan även leda till ökad belastning på fängelser och andra institutioner inom kriminalvården. Detta kan i sin tur påverka kvaliteten på rehabiliteringsprogrammen och minska möjligheterna till individuell behandling. En överbelastad kriminalvård riskerar att bli mindre effektiv i att hjälpa unga att bryta sig loss från kriminalitet och återintegreras i samhället. Det är viktigt att beakta dessa praktiska konsekvenser och säkerställa att resurserna inom kriminalvården är tillräckliga för att hantera en eventuell ökning av antalet unga intagna. Att investera i preventiva åtgärder och alternativa påföljder är ett mer långsiktigt hållbart och kostnadseffektivt sätt att minska brottsligheten bland unga.
En annan aspekt att beakta är den potentiella stigmatiseringen som unga lagöverträdare kan utsättas för om straffbarhetsåldern sänks. Att bli dömd för ett brott i ung ålder kan få långtgående konsekvenser för individens framtida möjligheter, såsom utbildning, arbetsmarknad och social integration. Det är viktigt att skydda unga från onödig stigmatisering och ge dem möjlighet att lära av sina misstag och återintegreras i samhället som produktiva medborgare. Alternativa påföljder och stödprogram kan vara mer effektiva i att uppnå detta mål än fängelsestraff, som ofta förvärrar problemen och ökar risken för återfall i brottslighet.
Det är också viktigt att komma ihåg att unga människor befinner sig i en utvecklingsfas och att deras beslutsfattande och impulskontroll inte är fullt utvecklade. Att sänka straffbarhetsåldern kan innebära att unga hålls ansvariga för handlingar som de kanske inte helt förstår konsekvenserna av. Det är viktigt att ta hänsyn till detta och erbjuda unga stöd och vägledning istället för att bestraffa dem på ett sätt som kan skada deras framtida utveckling. Fokus bör ligga på att hjälpa unga att utveckla sin förmåga att fatta välgrundade beslut och ta ansvar för sina handlingar, snarare än att straffa dem för misstag som de begår under en period av intensiv personlig utveckling.
Sammanfattningsvis finns det starka argument mot att sänka straffbarhetsåldern. Risken för ökad kriminell identifikation, återfall i brottslighet, ökad belastning på kriminalvården och stigmatisering av unga är betydande faktorer att beakta. Istället för att fokusera på bestraffning bör samhället prioritera preventiva åtgärder, stödprogram och alternativa påföljder som syftar till att hjälpa unga att undvika kriminalitet och utvecklas till ansvarsfulla medborgare. Att investera i dessa områden är en mer hållbar och effektiv strategi för att minska brottsligheten och skapa ett tryggare samhälle för alla.
