Avsatte shahens son förutspår att regimen i Iran kommer att falla

I en presskonferens i Washington DC i fredags uttryckte Reza Pahlavi, son till den störtade shahen av Iran, sin övertygelse om att den islamiska republiken Iran kommer att falla. Pahlavi förklarade att han är redo att återvända till sitt hemland och leda en övergångsregering när detta sker.

Under den uppmärksammade pressträffen uppmanade Pahlavi omvärlden att aktivt stödja de pågående protesterna mot den iranska regimen. Han betonade särskilt vikten av att rikta insatser mot den mäktiga Revolutionsgardet, som han anser vara en nyckelaktör för att åstadkomma verklig förändring i landet.

Reza Pahlavi har levt i exil i USA sedan 1979, året då hans far Mohammad Reza Pahlavi störtades i den islamiska revolutionen. Den tidigare shahen styrde Iran med järnhand under närmare fyra decennier, en period som präglades av både modernisering och politiskt förtryck.

Pahlavis uttalanden kommer under en period av intensifierade protester i Iran. Under de senaste åren har landet skakats av återkommande demonstrationer mot det teokratiska styret, där missnöjet med ekonomiska svårigheter, bristande medborgerliga rättigheter och internationell isolering har tilltagit.

Revolutionsgardet, som Pahlavi specifikt nämnde, utgör en mäktig paramilitär organisation inom den iranska statsapparaten. Gardet kontrollerar betydande delar av landets ekonomi och har stort inflytande över både inrikes- och utrikespolitiken. Att Pahlavi framhåller just denna institution tyder på en strategisk förståelse för maktstrukturen i dagens Iran.

Pahlavis vision om en övergångsregering väcker frågor om vilken typ av styrelseskick han föreställer sig för framtidens Iran. Under presskonferensen utvecklade han inte detaljerna kring detta, men hans tidigare uttalanden har antytt en önskan om ett demokratiskt, sekulärt Iran som respekterar mänskliga rättigheter.

Bland iranier både i exil och i hemlandet råder delade meningar om Pahlavis roll. Många ser honom som en naturlig ledare för oppositionen, medan andra är skeptiska till en återgång till något som påminner om monarkin. Den yngre generationen iranier, som inte personligen upplevde shahens styre, har en annan relation till landets historia än äldre generationer.

Analytiker påpekar att den iranska regimen, trots återkommande protestcykler, har visat sig motståndskraftig. Kombinationen av säkerhetsapparatens hårda repression och regimens förmåga att utnyttja internationella spänningar till sin fördel har hittills möjliggjort dess överlevnad.

Internationellt betraktas Pahlavis uttalanden med försiktig uppmärksamhet. Västländer, särskilt USA, har komplicerade relationer med Iran, präglade av konflikter kring kärnvapenprogrammet, regional politik och mänskliga rättigheter. Medan många länder uttrycker stöd för demokratisering i Iran, finns det en utbredd oro för att öppet stöd till specifika oppositionsledare skulle kunna användas av regimen för att avfärda protester som utländsk inblandning.

Pahlavis presskonferens i Washington sammanföll med ökande spänningar i Mellanöstern och nya sanktioner mot Iran från västerländska nationer. Detta tidssammanhang ger ytterligare en dimension till hans uttalanden och vilken genomslagskraft de kan få bland befolkningen i Iran.

Den iranska regimen har ännu inte officiellt kommenterat Pahlavis senaste utspel, men statliga medier har tidigare avfärdat honom som irrelevant och utan förankring i det iranska samhället.

Hur stort stöd Reza Pahlavi faktiskt har bland den iranska befolkningen är svårt att bedöma, då oberoende opinionsundersökningar är sällsynta i landet. Klart är dock att han förblir en av de mest framträdande figurerna inom den iranska exiloppositionen, med en unik historisk koppling till landets förrevolutionära era.