Efter sex dygn råder fortfarande vapenvila i Gaza, ett andrum som väckt både hopp och lättnad bland både palestinier och israeler. Överenskommelsen, som medlades fram med hjälp av Qatar och Egypten, har lett till frisläppandet av gisslan som hållits av Hamas sedan attacken mot Israel den 7 oktober, samt palestinska fångar från israeliska fängelser.

På gatorna i Gaza kan man för första gången sedan krigets början se människor röra sig mer fritt. Hjälpsändningar har kunnat ta sig in i det krigsdrabbade området, även om de internationella hjälporganisationerna rapporterar att behoven fortfarande är enorma efter nästan två månaders intensiva strider.

Men frågan som många ställer sig är hur länge detta bräckliga lugn kommer att bestå. Flera faktorer talar både för och emot en långvarig vapenvila.

Till de positiva tecknen hör det internationella trycket. USA, under ledning av president Joe Biden, har arbetat intensivt för att få till stånd en mer permanent lösning. Samtidigt har EU, FN och arabvärlden enats i uppmaningar om att förlänga vapenvilan för att möjliggöra mer omfattande humanitära insatser och eventuellt påbörja samtal om en mer långsiktig lösning.

Det faktum att både Israel och Hamas hittills i stort sett respekterat avtalets villkor är ytterligare en positiv signal. Utväxlingen av fångar har, trots mindre förseningar, genomförts enligt plan – något som bygger ett minimum av förtroende mellan parterna.

Den israeliska opinionen visar också tecken på att vilja prioritera hemsändandet av gisslan. Anhöriga till dem som fortfarande hålls fångna har organiserat massiva demonstrationer med krav på att regeringen ska prioritera förhandlingar framför fortsatta militära operationer.

Men samtidigt finns flera oroande faktorer som talar mot en varaktig fred. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har vid upprepade tillfällen klargjort att kriget kommer att fortsätta tills Hamas är krossat. I ett tal till den israeliska nationen beskrev han vapenvilan som endast en paus i de militära operationerna, inte ett slut.

Hamas ledning å sin sida har inte visat några tecken på att vilja överge sin grundläggande position. Organisationen fortsätter att kräva ett fullständigt israeliskt tillbakadragande från Gaza och ett slut på blockaden som en förutsättning för varaktig fred.

Den geopolitiska situationen i regionen komplicerar bilden ytterligare. Iran och dess allierade, särskilt Hizbollah i Libanon, fortsätter att utgöra ett hot mot Israel. Sedan krigets början har spänningarna vid den israelisk-libanesiska gränsen ökat markant, med dagliga skärmytslingar som hotar att eskalera till en bredare konflikt.

Det humanitära läget i Gaza förblir katastrofalt. Enligt FN:s beräkningar har över 70 procent av befolkningen tvingats lämna sina hem. Sjukhus, skolor och vattenreningsverk har skadats eller förstörts, vilket gör återuppbyggnaden till en enorm utmaning. Utan konkreta framsteg i humanitära frågor riskerar frustrationen bland palestinierna att växa, vilket kan underminera en eventuell fredsprocess.

Historiska erfarenheter från tidigare konflikter mellan Israel och Gaza ger också anledning till oro. Vapenvilor har kommit och gått utan att leda till varaktiga lösningar. Den grundläggande politiska konflikten – palestiniernas strävan efter självbestämmande och Israels säkerhetskrav – kvarstår olöst.

På den diplomatiska fronten arbetar Egypten, Qatar och andra regionala aktörer för att omvandla den nuvarande vapenvilan till något mer beständigt. Förslag om en internationell fredskonferens har lyfts, liksom idéer om en övergångsadministration i Gaza under FN:s eller Palestinska myndighetens kontroll.

Trots alla utmaningar menar bedömare att den nuvarande vapenvilan representerar den bästa möjligheten på länge att bryta våldsspiralen. Varje dag utan strider ger utrymme för humanitära insatser och diplomati.

För civilbefolkningen i Gaza handlar det dock om mer akuta behov – tillgång till mat, rent vatten, medicinsk vård och skydd mot vinterns kyla. För dem är vapenvilan bokstavligen en fråga om liv och död.

I denna prekära situation blir de kommande dagarna avgörande. Världssamfundets förmåga att upprätthålla trycket på båda parter, säkerställa fortsatt humanitärt tillträde och skapa incitament för förhandlingar kommer att bestämma om denna vapenvila blir början på en väg mot fred – eller bara ytterligare ett kortvarigt uppehåll i en långdragen konflikt.