Den italienska högsta förvaltningsdomstolen, Consiglio di Stato, har slagit fast att 43 migranter som överförts till Albanien måste återföras till Italien. Domstolen menar att Albanien inte kan betraktas som ett säkert tredjeland för migranter som räddats på Medelhavet, då dessa individer kommer från länder som Bangladesh, Egypten och Gambia, vilka inte anses säkra. Beslutet innebär en motgång för Giorgia Melonis högerregering och dess kontroversiella migrationspolitik, som bland annat inkluderar avtal med länder utanför EU för att hantera migrationsströmmar. Domstolen har samtidigt hänskjutit frågan till EU-domstolen för ett förtydligande av regelverket kring asyl och migration inom unionen.
Domen grundar sig i principen om non-refoulement, en central del av internationell flyktingrätt som förbjuder stater att återsända personer till länder där de riskerar förföljelse eller tortyr. Eftersom migranterna ursprungligen kommer från länder där deras säkerhet inte kan garanteras, anser den italienska domstolen att överföringen till Albanien strider mot denna princip. Domstolen ifrågasätter därmed giltigheten av det avtal som Italien och Albanien ingick hösten 2023, vilket tillåter italienska myndigheter att driva asylcenter i Albanien för migranter som räddats på Medelhavet. Avtalet syftade till att minska trycket på det italienska asylsystemet, men har nu stött på rättsliga hinder.
Beslutet att hänskjuta frågan till EU-domstolen understryker komplexiteten i migrationsfrågan och behovet av tydligare riktlinjer inom EU. Domstolen i Rom vill att EU-domstolen klargör under vilka omständigheter ett land utanför EU kan betraktas som ett säkert tredjeland för migranter, samt hur detta förhåller sig till principen om non-refoulement. Detta är en central fråga för hela EU, då flera medlemsländer söker efter lösningar för att hantera migrationstrycket och förhindra irreguljär migration. Utgången i EU-domstolen kan få långtgående konsekvenser för framtida migrationsavtal och samarbete mellan EU-länder och tredjeländer.
Den italienska regeringens migrationspolitik har varit föremål för hård kritik från både oppositionen och människorättsorganisationer. Kritikerna menar att politiken är inhuman och strider mot internationell rätt. De ifrågasätter även effektiviteten i att outsourca asylprocessen till länder utanför EU, där det kan vara svårt att garantera migranternas rättigheter och en rättssäker process. Domstolens beslut ger kritikerna vatten på sin kvarn och sätter press på regeringen att ompröva sin strategi. Det återstår att se hur regeringen kommer att agera i ljuset av domen och hur EU-domstolen kommer att tolka den komplicerade rättsliga situationen.
För de 43 migranterna innebär domen en tillfällig seger i deras kamp för asyl och ett liv i säkerhet. De kommer nu att återföras till Italien, där deras asylansökningar ska prövas. Deras framtid är dock fortsatt oviss, och utgången i EU-domstolen kommer att spela en avgörande roll för deras och många andra migranters öde. Fallet belyser de humanitära utmaningar som migrationen innebär och behovet av en gemensam europeisk migrationspolitik som respekterar mänskliga rättigheter och erbjuder skydd till de som flyr från förföljelse och konflikter.
EU-domstolens förhandlingar, som är planerade till den 25 februari, kommer att följas med stort intresse. Den slutgiltiga domen kommer att ha en betydande inverkan på hur EU-länder hanterar migrationsfrågan framöver och hur samarbetet med tredjeländer utformas. Det är en komplex och känslig fråga som kräver en balanserad avvägning mellan behovet av att kontrollera gränserna och skyldigheten att skydda de mest sårbara. Förhoppningen är att EU-domstolen kan bidra till att skapa klarhet och ge vägledning för en mer human och hållbar migrationspolitik i framtiden.
