Lovisas fall, skildrat i SVT:s dokumentär ”Vem skadar Lovisa?”, belyser en komplex och oroande situation inom svensk sjukvård. Under flera år led Lovisa av svåra magsmärtor, blodiga kräkningar och var tvungen att sondmatas. Trots omfattande behandlingar på Sachsska barnsjukhuset i Stockholm uteblev förbättringar. Läkarna började misstänka att Lovisa antingen medvetet skadade sig själv eller var offer för förfalskade symtom, en form av barnmisshandel utförd av någon i hennes närhet. De menade att medicinska undersökningar inte visade några fysiska fel och att Lovisa hade en överdriven fixering vid sin hälsa, en så kallad ”sjukdomsidentitet”. De noterade även att mamman ibland kunde förstärka Lovisas upplevelse av sjukdom. Detta ledde till att socialtjänsten omhändertog Lovisa i november 2022, även om förundersökningen mot mamman senare lades ner.
Efter omhändertagandet fick Lovisa genomgå nya undersökningar på Karolinska sjukhuset i Huddinge. Dessa undersökningar visade att Lovisa faktiskt lider av Arteria mesenterica superior-syndrom, den diagnos hon ursprungligen hade fått. Syndromet innebär att en del av tolvfingertarmen kläms mellan kroppspulsådern och en annan artär, vilket kan orsaka allvarliga problem. Denna nya diagnos motsäger Sachsska barnsjukhusets bedömning. När Lovisa lämnade Sachsska våren 2023 dokumenterade läkarna att de inte stödjer fortsatt vård och att de inte tror att kirurgi skulle lösa hennes problem. Kontroversen mellan de två sjukhusens bedömningar är central i fallet.
Skillnaden i bedömning mellan Sachsska barnsjukhuset och Karolinska sjukhuset är dramatisk och väcker allvarliga frågor om patientsäkerhet och medicinsk kompetens. Att ett sjukhus avfärdar en allvarlig diagnos, medan ett annat bekräftar den genom nya undersökningar, skapar en djupgående osäkerhet. Det belyser också svårigheten att diagnostisera komplexa sjukdomstillstånd, särskilt när psykosociala faktorer spelar in. Fallet understryker vikten av att noggrant utvärdera både fysiska och psykologiska aspekter vid utredning av oklara sjukdomsbilder.
Lovisas fall har lett till en intern utredning på Södersjukhuset, som Sachsska barnsjukhuset är en del av. Utredningen initierades efter SVT:s granskning och syftar till att klargöra vad som gick fel i Lovisas vård. Sjukhusets chefläkare, Annelie Liljegren, har tidigare uttalat sig om vikten av orosanmälningar vid misstanke om barnmisshandel. Hon betonade att personalen är skyldig att agera för att skydda barn som riskerar att fara illa. Detta sätter ljuset på den svåra balansgången mellan att skydda barn och att undvika felaktiga anklagelser.
Det är viktigt att notera att läkarnas oro för Lovisas välbefinnande utgick från en önskan att skydda henne. Misstanken om förfalskade symtom eller självskada var ett försök att förklara hennes ihållande besvär i avsaknad av tydliga medicinska fynd. Dock visar Lovisas fall att det är avgörande att ha ett öppet sinne och att noggrant överväga alla möjliga orsaker till patientens symtom. Att för snabbt dra slutsatser om psykosociala faktorer kan leda till att allvarliga medicinska tillstånd förbises, vilket får förödande konsekvenser för patienten.
Lovisas historia är en stark påminnelse om behovet av kontinuerlig utvärdering och förbättring inom sjukvården. Den belyser vikten av att lyssna på patienten, att inte avfärda symtom utan tydlig medicinsk förklaring och att vara öppen för alternativa diagnoser. Fallet understryker också vikten av ett starkt samarbete mellan olika vårdinstanser och behovet av second opinions vid komplexa sjukdomsbilder. Förhoppningsvis kan Lovisas fall leda till förbättrade rutiner och ökad kunskap inom vården för att förhindra liknande situationer i framtiden.
