Sedan 2018 har Jennifer Williams och Emelie Westlund representerat Eskilstuna Gymnastikförening, och de vittnar om en trygg och stödjande träningsmiljö. De betonar den öppna kommunikationen med tränarna, där de känner sig bekväma att uttrycka sina åsikter, känslor och eventuella smärtor utan rädsla för negativa reaktioner. Denna atmosfär, menar de, är avgörande för deras utveckling som gymnaster. Eskilstuna fungerar som ett nationellt center för kvinnlig artistisk gymnastik i Sverige, vilket innebär att landslagets resurser är koncentrerade där och förbundskaptenen även är klubbtränare.
Denna centralisering har dock lett till kritik från gymnaster i andra klubbar. Alva Eriksson från Stockholm och Tonya Paulsson från Malmö har uttryckt att gymnaster utanför Eskilstuna upplever sämre förutsättningar och känner sig mindre sedda och lyssnade på. Tonya Paulssons beslut att byta landslag till Taiwan kom som en chock för Williams och Westlund, som säger sig inte ha varit medvetna om dessa upplevelser hos andra landslagsgymnaster. De ifrågasätter dock om deras position i Eskilstuna kan göra det svårare att se situationen ur ett externt perspektiv. Samtidigt påpekar de att Eskilstunagymnasterna utgör en majoritet av landslaget, vilket kan bidra till känslan av utanförskap hos andra.
Williams och Westlund reagerar starkt på Peter Wissingers, vice ordförande i Stockholm Top Gymnastics (STG), uttalande om att landslagsmiljön i Eskilstuna skulle vara ”toxisk”. De menar att deras tidigare erfarenheter i STG, innan de bytte till Eskilstuna 2018, var präglade av en osund miljö där de inte kände sig trygga. De beskriver bristfällig kommunikation med tränarna och återkommande, allvarliga skador. Peter Wissinger försäkrar att STG har åtgärdat problemen som uppdagades 2018 och att de tränare som var involverade då inte längre är kvar i föreningen. Han betonar att eventuella problem som uppstår nu hanteras omedelbart.
Kontroversen kring träningsmiljön inom svensk artistisk gymnastik belyser en komplex dynamik mellan centralisering av resurser och behovet av en inkluderande och trygg miljö för alla gymnaster, oavsett klubbtillhörighet. Å ena sidan argumenteras det för att en centraliserad modell möjliggör optimal resursallokering och skapar en högpresterande miljö. Å andra sidan framförs kritik om att detta kan leda till ojämlika förutsättningar och en känsla av utanförskap för gymnaster i andra klubbar. Debatten understryker vikten av att skapa en balans mellan elitidrottssatsningar och en sund och trygg träningsmiljö för alla utövare.
Det är uppenbart att det finns olika perspektiv på situationen, och det är viktigt att ta alla parters upplevelser på allvar. En öppen dialog och konstruktiv kritik är avgörande för att skapa en positiv förändring inom svensk gymnastik. Det är också viktigt att komma ihåg att gymnasternas välbefinnande och trygghet alltid bör prioriteras. En fortsatt diskussion och samarbete mellan klubbar, förbund och gymnaster är nödvändig för att säkerställa en hållbar och framgångsrik framtid för svensk artistisk gymnastik.
Slutligen är det av yttersta vikt att alla inblandade parter arbetar tillsammans för att skapa en miljö där alla gymnaster, oavsett klubbtillhörighet, känner sig trygga, respekterade och har möjlighet att nå sin fulla potential. Detta kräver en kontinuerlig utvärdering av nuvarande strukturer och en vilja att implementera förändringar som främjar en positiv och inkluderande träningsmiljö. Först då kan svensk gymnastik fortsätta att utvecklas och blomstra på ett hållbart sätt.
