Den osannolika resan från fotbollsdröm till Cannes-pris

Det låter nästan som ett filmmanus i sig – historien om hur Nadia Melliti gick från att drömma om en fotbollskarriär till att vinna skådespelarpriset vid filmfestivalen i Cannes. I konkurrens med etablerade namn som Renate Reinsve och Jennifer Lawrence stod den 23-åriga debutanten som segrare, något som fortfarande känns overkligt för henne.

Vägen till framgången började med en skada. Melliti, som tidigare satsat på att bli professionell fotbollsspelare, tvingades tänka om när en benskada satte stopp för idrottskarriären. Vad som hände sedan känns nästan för osannolikt för att vara sant.

”En dag var jag på väg för att träffa några vänner när jag blev stoppad på gatan av en kvinna som frågade om jag ville provspela för en filmroll. Jag tänkte, ’Varför inte?'”, berättar Melliti.

Rollen som erbjöds var huvudkaraktären i ”Lillasyster”, en film baserad på Fatima Daas delvis självbiografiska roman. Filmen skildrar uppväxten i en muslimsk familj och upptäckten av en lesbisk identitet, med alla inre och yttre konflikter det medför i ett traditionellt sammanhang.

Hafsia Herzi, en framstående profil inom den franska filmindustrin och filmens regissör, berättar för TT att hon påbörjade rollbesättningen ett och ett halvt år innan inspelningen.

”Jag ville ha ett okänt ansikte. Jag pratade med många unga tjejer som skickade bilder. När jag såg Nadia klickade det, och när jag träffade henne bestämde jag mig. Hon hade ett karisma som passade rollen perfekt.”

I filmen följer vi huvudkaraktären Fatima som söker kontakt på dejtingsajter och träffar andra kvinnor. Men det är när hon möter Ji-Na, en kvinna med asiatiskt ursprung, som känslorna verkligen blommar upp. De inleder en intensiv relation, medan Fatimas familj tror att hon är tillsammans med sin pojkvän. Men Ji-Na kämpar med personliga problem vilket gör relationen stormig.

För Melliti kändes skådespelarjobbet som ett äventyr. Filmen innehåller några relativt oskyldiga sexscener, men de var inget problem, förklarar hon.

”Min motspelare Park Ji-Min och jag gick noga igenom scenerna tillsammans och sedan gick det bra.”

Till skillnad från många liknande berättelser som tenderar att sluta tragiskt, valde Herzi en annan väg för ”Lillasyster”.

”Jag ville ha glädje. Det skulle inte vara en romantiserad historia, men inte heller dramatisk och tragisk. När Fatima i slutet sitter i köket och pratar med sin mamma, har mamman förstått? Det sägs inte uttryckligen, men för mig har hon det. Filmen är inte mörkare än vad den behöver vara,” säger Herzi.

Under filmfestivalen i Cannes ställdes Melliti mot erfarna skådespelare som Renate Reinsve och Jennifer Lawrence. Segern kändes overklig, berättar hon, och erbjudanden om nya filmroller började strömma in omedelbart efter priset.

”Men jag stressar inte,” säger hon lugnt om framtiden.

Trots sitt plötsliga genombrott verkar Melliti ha fötterna stadigt på jorden. Den unga parisiskans historia påminner oss om filmvärldens oförutsägbarhet och hur livet ibland tar vändningar ingen kunnat förutse. Från en slumpmässig förfrågan på en parisisk gata till Cannes röda matta – en resa som nu fortsätter med ”Lillasyster” som har svensk biopremiär den 1 september.

Filmen har redan väckt uppmärksamhet internationellt för sin nyanserade skildring av kulturella och sexuella identitetsfrågor, ett tema som fortsätter att vara aktuellt i såväl filmkonst som samhällsdebatt. Med Mellitis prisbelönta insats i centrum erbjuder ”Lillasyster” en fräsch röst i en genre som ofta domineras av tyngre berättelser.