Denna tragiska händelse rör en ung man i 20-årsåldern som, under en drogutlöst psykos, mördade sin far under våren 2023. Bara några dagar innan dådet hade mannen skrivits ut från akutpsykiatrin. Både fadern och polisen kontaktade socialjouren dagen före mordet, uppenbarligen oroade över sonens tillstånd. Trots dessa varningssamtal gjordes ingen akut omhändertagning enligt Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Borås stad genomförde en intern Lex Sarah-utredning för att granska socialtjänstens agerande i fallet. Utredningen konkluderade att socialtjänsten inte hade begått några fel.
Enligt Hans Abrahamsson, chef på individ- och familjeomsorgsförvaltningen i Borås stad, är det höga krav för att besluta om ett akut omhändertagande enligt LVM. Det krävs konkreta bevis för att missbruket utgör en omedelbar fara för individens liv och hälsa, eller för andras säkerhet. Abrahamsson menar att det i detta fall, baserat på den information som socialtjänsten hade tillgång till vid tidpunkten, inte fanns tillräckliga skäl för att tillämpa LVM. Han betonar att beslutet om LVM inte kan baseras enbart på oro eller misstanke, utan måste grundas på en noggrann bedömning av individens situation och risker.
Det framgår inte exakt vilken information som förmedlades till socialjouren av fadern och polisen, eller vilken bedömning socialjouren gjorde baserat på denna information. Det är dock tydligt att informationen inte ansågs tillräcklig för att motivera ett akut omhändertagande. Lex Sarah-utredningen, som är en intern granskning, har kommit fram till att socialtjänsten agerade i enlighet med gällande lagstiftning och praxis. Det återstår dock att se om andra utredningar, till exempel polisens förundersökning, kommer att ge en annan bild av händelseförloppet och socialtjänstens agerande.
Fallet belyser den svåra balansgång som socialtjänsten ständigt står inför. Å ena sidan finns behovet av att skydda individer från att skada sig själva eller andra, å andra sidan finns individens rätt till självbestämmande och frihet. Att tvångsomhänderta någon enligt LVM är en ingripande åtgärd som endast får användas i yttersta nödfall. Socialtjänsten måste noggrant avväga riskerna och fatta beslut baserade på den information som finns tillgänglig vid tidpunkten. I detta fall, med facit, tycks socialtjänsten ha följt gällande riktlinjer, men det tragiska utfallet väcker ändå frågor om hur man kan förbättra bedömningen och hanteringen av liknande situationer i framtiden.
En granne, Peter, som bor i samma trapphus som den avlidne fadern, vittnar om att sonen knackade på hans dörr i samband med det misstänkta mordet. Peters berättelse skulle potentiellt kunna ge ytterligare inblick i sonens tillstånd vid tidpunkten och kanske bidra till att förstå händelseförloppet. Det är dock viktigt att komma ihåg att vittnesmål kan vara subjektiva och påverkade av den traumatiska händelsen. Polisens utredning kommer förhoppningsvis att klargöra exakt vad som hände och vilka faktorer som spelade in i det tragiska utfallet.
Denna händelse är djupt tragiskt och väcker många frågor om hur samhället kan bättre stödja personer med psykisk ohälsa och missbruksproblem. Det är viktigt att dra lärdomar av denna tragedi och arbeta för att förbättra de system som finns för att skydda både individerna själva och deras omgivning. Framtida utredningar och diskussioner bör fokusera på hur man kan öka samarbetet mellan olika aktörer, som polis, sjukvård och socialtjänst, för att tidigt identifiera och ge stöd till personer i riskzonen. Det är också viktigt att se över lagstiftningen och riktlinjerna för LVM för att säkerställa att de är tillräckligt tydliga och effektiva för att hantera komplexa situationer som denna.