Sammanfattning av surrogatmödraskapsregler i Danmark och EU
Paragraf 1: Från och med den 1 januari 2025 träder nya regler i kraft i Danmark gällande surrogatmödraskap. Dessa regler innebär en betydande förändring för par som väljer att skaffa barn genom surrogatavtal, då den biologiska pappans partner inte längre behöver ansöka om adoption. Tidigare har endast de biologiska föräldrarna haft de juridiska rättigheterna till barnet, men den nya lagen ger båda föräldrarna i ett samkönat par samma rättigheter från födseln. Trine Bramsen, jämställdhetstalesperson för Socialdemokraterna, har länge kämpat för denna lagändring, som syftar till att stärka barnens juridiska rättigheter och förbättra föräldrarnas situation. Ansökan om föräldraskap kan göras direkt från födelselandet, vilket förenklar processen avsevärt.
Paragraf 2: Kaspar och Lambang Arianto, ett par bosatta i Köpenhamn, är ett exempel på en familj som har använt sig av surrogatmödraskap. De har tre barn, ett tvillingpar på sex år och en son på drygt ett år, och väntar sitt fjärde barn. De genomförde surrogatprocessen i USA, där kommersiellt surrogatmödraskap är tillåtet i vissa delstater. Kostnaden för deras fyra barn har uppgått till omkring tre miljoner danska kronor. Paret använde sin egen sperma och samma äggdonator för alla sina barn. De betonar att surrogatmamman endast är en "bärare" och inte barnets mor.
Paragraf 3: Kaspar Arianto har aktivt förespråkat för liknande regler i Danmark som i USA. Han välkomnar den nya lagen och menar att den är ett viktigt steg framåt för barnens rättigheter. Tidigare har processen varit komplicerad och tidskrävande, vilket skapat osäkerhet för familjerna. Den nya lagen förenklar processen och säkerställer att båda föräldrarna erkänns juridiskt från början. Detta ger barnen en tryggare och mer stabil uppväxt. Paret har använt sig av två olika surrogatmammor; den ena födde tvillingarna och den andra har fött deras son och väntar nu deras dotter.
Paragraf 4: Surrogatmödraskap är ett komplext område med varierande lagstiftning inom EU. I Sverige är surrogatarrangemang inte tillåtna inom hälso- och sjukvården, vilket leder till komplicerade processer för att fastställa föräldraskap. Om surrogatmamman är gift, räknas hennes make som far till barnet tills svenska myndigheter har avgjort frågan. Den biologiska pappans partner måste oftast ansöka om adoption, en process som kan vara både lång och kostsam. Detta skapar osäkerhet för familjerna och kan försvåra barnets relation till sina föräldrar.
Paragraf 5: Inom EU finns det stora skillnader i hur surrogatmödraskap regleras. Italien har nyligen skärpt sin redan restriktiva lagstiftning och gjort det straffbart att anlita surrogatmödrar, även i länder där det är tillåtet. Detta innebär att personer som skaffat barn genom surrogat kan åtalas och riskera höga böter eller fängelsestraff. Frankrike förbjuder också surrogatarrangemang, men det är inte straffbart. I flera fall har föräldraskapet inte erkänts i Frankrike efter utländska surrogatarrangemang.
Paragraf 6: I vissa EU-länder är surrogatarrangemang tillåtna. Grekland tillåter både altruistiskt och kommersiellt surrogatmödraskap för vissa grekiska medborgare, medan Nederländerna tillåter altruistiskt surrogatmödraskap. Dessa skillnader i lagstiftning inom EU skapar en komplex situation för par som överväger surrogatmödraskap och belyser behovet av en mer harmoniserad lagstiftning för att säkerställa att barnens rättigheter skyddas och att föräldrarna får tydliga och rättvisa villkor.
