Första bemannade månuppdraget på 50 år skjuts upp igen

Den amerikanska rymdmyndigheten NASA har skjutit upp sin planerade bemannade månfärd, Artemis 2, som skulle ha blivit den första bemannade månmissionen sedan Apollo-programmets sista uppdrag 1972. Uppskjutningen, som nu tidgast kan ske i april 2025, är ett bakslag för USA i den allt intensivare internationella rymdkapplöpningen.

Enligt NASA:s ledning är det problem med raketens heliumflöde som orsakar förseningen. Tekniska utmaningar av denna typ är inte ovanliga i komplexa rymdprogram, men varje försening har betydande konsekvenser för både tidsplaner och budgetar.

”Jag förstår att människor är besvikna över denna utveckling,” skrev astronauten Jared Isaacman på sociala medier-plattformen X. Isaacman, som tidigare lett den privata Inspiration4-missionen för SpaceX, uttrycker därmed en känsla som delas av många rymdentusiaster världen över.

Artemis 2-missionen skulle transportera tre amerikanska astronauter och en kanadensisk astronaut till månen, men till skillnad från de historiska Apollo-uppdragen planeras ingen landning. Uppdraget är i stället utformat som en testflygning runt månen, vilket ska bana väg för kommande landningar inom Artemis-programmet.

Förseningen innebär ett bakslag för USA i den nya rymdkapplöpning som utvecklats under de senaste åren. Kina har gjort betydande framsteg i sitt rymdprogram och har uttalade ambitioner att landa astronauter på månen inom de kommande åren. Även Ryssland har aviserat planer på månmissioner, och flera privata företag arbetar med teknologi för månfärder.

Artemis-programmet representerar en ny era i utforskningen av månen. Till skillnad från Apollo-uppdragen på 1960- och 70-talen, som främst drevs av kalla krigets politiska rivalitet, har dagens program bredare vetenskapliga och kommersiella mål. NASA planerar att etablera en långsiktig närvaro på månen, inklusive en rymdstation i månens omloppsbana och en basstation på månytan.

För den kanadensiska rymdfartsindustrin innebär deltagandet i Artemis 2 en historisk milstolpe. Kanada har bidragit med robotteknik till internationella rymdprojekt i decennier, framför allt genom de berömda robotarmarna på rymdskyttlarna och den internationella rymdstationen, men detta blir första gången en kanadensisk astronaut reser bortom jordens omloppsbana.

Trots förseningen fortsätter förberedelserna för missionen. Astronauterna genomgår intensiv träning, och tekniker arbetar med att lösa de problem som identifierats i heliumsystemet. Helium används för att trycksätta bränsletankarna och är avgörande för raketens funktionalitet.

Artemis-programmet har redan genomfört ett obemannat test, Artemis 1, som slutfördes framgångsrikt i december 2022. Den missionen demonstrerade kapaciteten hos NASA:s nya Space Launch System (SLS) och Orion-kapseln, de farkoster som kommer att transportera astronauterna på Artemis 2.

Förseningen illustrerar de enorma tekniska utmaningar som rymdresor fortfarande innebär, trots mer än 60 år av erfarenhet. Säkerhet är den absoluta prioriteringen för NASA, särskilt efter tidigare tragedier som Challenger- och Columbia-olyckorna.

När Artemis 2 slutligen lyfter kommer det att markera början på en ny era i månforskningen. Målet är att Artemis 3, planerad att följa efter Artemis 2, ska landa astronauter på månens sydpol, ett område som forskare tror innehåller värdefulla resurser inklusive vatten i form av is.

De närmaste månaderna kommer att visa om NASA kan lösa de tekniska problemen inom den nya tidsramen, eller om ytterligare förseningar blir nödvändiga. Under tiden fortsätter den nya rymdkapplöpningen, med flera nationer som strävar efter att etablera sig som ledande aktörer i utforskningen av vår närmaste kosmiska granne.