Fransk budget för 2026 godkänd efter att premiärminister Sébastien Lecornu överlevt två misstroendeomröstningar

Efter fyra månaders politiskt dödläge har Frankrikes statsbudget äntligen godkänts efter en dramatisk parlamentarisk process. Den långdragna budgetkrisen, där förslagets innehåll har stötts men urvattnas under förhandlingar, fick sitt slut efter måndagens parlamentariska manöver.

Premiärminister Gabriel Lecornu tvingade igenom budgeten i fredags utan omröstning, ett kontroversiellt drag som öppnade vägen för måndagens två misstroendeförklaringar mot regeringen. När premiärministern överlevde dessa omröstningar blev budgeten automatiskt godkänd enligt den franska konstitutionen.

”Budgeten höjer inte skatterna för hushåll och företag,” skrev Lecornu på det sociala nätverket X efter godkännandet. Detta budskap speglar regeringens försök att framhålla budgetens fördelar i en tid av ekonomisk osäkerhet.

Processen är dock inte helt avslutad. Lecornu har meddelat att han kommer att skicka budgeten till Författningsrådet (Conseil Constitutionnel), som kommer att ha det slutliga ordet. Experter anser dock att det är osannolikt att rådet kommer att avvisa budgeten i dess nuvarande form, då den följer etablerade konstitutionella procedurer.

Frankrike, som representerar eurozonens näst största ekonomi efter Tyskland, har befunnit sig i politisk kris sedan president Emmanuel Macrons oväntade utlysning av nyval 2024. Detta val resulterade i ett splittrat parlament utan tydlig majoritet, vilket har försvårat regeringens förmåga att få igenom lagstiftning.

Den godkända budgeten kommer i en tid då Frankrike står inför betydande ekonomiska utmaningar. Landets statsskuld uppgår till cirka 110 procent av BNP, långt över EU:s rekommenderade nivå på 60 procent. Detta har ökat trycket från EU-kommissionen och finansmarknaderna att visa finanspolitisk återhållsamhet.

Ekonomiska analytiker har pekat på att trots Lecornus försäkringar om oförändrade skatter, innehåller budgeten betydande besparingsåtgärder inom den offentliga sektorn. Flera ministerier kommer att behöva strama åt sina utgifter för att nå regeringens mål att minska budgetunderskottet till under 3 procent av BNP inom de kommande åren.

Franska fackföreningar har redan uttryckt oro över potentiella nedskärningar i sociala program och offentliga tjänster. Särskilt inom utbildnings- och hälsosektorn finns farhågor om minskade resurser, vilket har lett till protestaktioner i flera större städer under de senaste veckorna.

För företagssektorn innebär den antagna budgeten en viss stabilitet efter månader av osäkerhet. Franska handelskammaren välkomnade beslutet och framhöll vikten av förutsägbarhet för investeringar och affärsplanering, särskilt för små och medelstora företag som utgör ryggraden i den franska ekonomin.

Den politiska situationen i Frankrike förblir dock instabil. President Macron, vars mandat sträcker sig till 2027, har tvingats navigera i ett komplicerat politiskt landskap där hans parti En Marche inte längre innehar en majoritet i nationalförsamlingen. Detta har tvingat regeringen till svåra kompromisser med både vänster- och högerpartier för att få igenom lagstiftning.

Den nuvarande budgetkrisen illustrerar de strukturella utmaningar som Frankrike står inför, med en åldrande befolkning, höga offentliga utgifter och en ekonomisk tillväxt som inte når upp till förväntningarna. Enligt senaste prognoser från Franska centralbanken förväntas landets BNP växa med endast 1,2 procent under det kommande året, vilket är otillräckligt för att skapa tillräckligt många nya arbetstillfällen och minska den höga arbetslösheten.

För EU innebär den franska budgetkrisen ytterligare en utmaning i en tid när europeisk enighet prövas av geopolitiska spänningar och ekonomiska påfrestningar. Som en av EU:s grundarländer och ekonomiska stormakter påverkar Frankrikes politiska och ekonomiska stabilitet hela unionens funktionssätt.

Analytiker förutspår att trots godkännandet av budgeten kommer den politiska spänningen i Frankrike att fortsätta under överskådlig framtid, med ytterligare parlamentariska strider att vänta kring kommande reformer inom arbetsmarknaden, pensionssystemet och klimatpolitiken.