Kvinna möter sin make efter omfattande övergrepp: ”En nödvändig del av läkningen”

Många har avrått Gisèle Pelicot från att träffa sin före detta make Dominique Pelicot i fängelset. Men hon anser att han är skyldig henne svar.

”Jag ska tala med den person jag trodde att jag gifte mig med. Om han fortfarande finns där kommer han att svara. Vad har han att förlora när han ändå kommer att tillbringa resten av sitt liv i fängelse?” skriver hon i sin biografi ”En hyllning till livet”, som publiceras på 22 språk på tisdag.

”Hur som helst kommer jag att gå vidare. Besöket kommer inte att vara en gåva, inte en svaghet, utan ett farväl, ett oumbärligt steg om jag ska börja bli hel igen.”

Under deras 50-åriga äktenskap använde Gisèle Pelicot alltid smeknamn för sin make. När alla fasor kom fram i ljuset visste hon inte hur hon skulle tala om honom. Under rättegången kallade hon honom Monsieur Pelicot. I boken använder hon hans förnamn, Dominique.

Hon beskriver dagen då han berättade att en vakt hade ertappat honom med att filma upp kvinnors kjolar. Polisen beslagtog hans mobiltelefon och hittade foton och videor av henne som indikerade grovt sexuellt övergrepp och ofrivillig drogning.

När hon såg bilderna kände hon inte igen sig själv först. Polisen nämnde siffran 53. De sa att 53 män hade kommit till parets hem för att våldta henne.

När Gisèle Pelicot lämnade polisstationen den dagen ville hon glömma de senaste timmarna, precis som hon hade lidit av allt mer frekventa minnesluckor under de senaste åren. Hon hade också lidit av återkommande gynekologiska problem, men läkarna kunde inte komma fram till någon diagnos.

Båda problemen orsakades av sömnmedel och muskelavslappnande medel som hennes make i hemlighet gav henne före övergreppen.

Han förklarade under förhör att han ville ”kuva en olydig kvinna”.

Gisèle Pelicot hade rätt till en rättegång bakom stängda dörrar men beslutade att processen skulle hållas offentligt. Biografin, som hyllades av recensenter på lanseringsdagen, har fått underrubriken ”Skammen måste byta sida”. Gisèle Pelicot har hyllats för sitt mod och har bland annat tilldelats Frankrikes högsta civila utmärkelse, Hederslegionens riddare.

Men hon känner inte igen sig i epitetet feministisk ikon.

”Media beskrev mig som värdig. Det var ett ord som dök upp gång på gång när de talade om mig. Jag vet inte om det är bra. Man har rätt att bryta ihop”, skriver hon.

Fallet har i Frankrike blivit känt som ”Affaire des viols de Mazan” (Mazan-våldtäktsfallet), uppkallat efter byn där paret Pelicot bodde under de år då övergreppen begicks.

Dominique Pelicot har kommit att kallas ”monstret från Avignon” (den närmaste större staden) och en av Frankrikes värsta sexbrottslingar.

Han upptäcktes helt av en slump 2020, när en säkerhetsvakt såg honom använda sin telefon för att filma upp kvinnors kjolar i ett köpcentrum. Polisen gick igenom Pelicots telefon och andra enheter och hittade tiotusentals videor och andra bevis på övergrepp som pågått sedan 2011.

Videorna gjorde det också möjligt att identifiera över 50 andra män som Pelicot hade kontaktat via internetforum och bjudit hem för att delta i övergreppen.

Dominique Pelicot dömdes till 20 års fängelse 2025. Ytterligare 51 åtalade dömdes till mellan 3 och 15 års fängelse.

Fallet har väckt stor uppmärksamhet i Frankrike och internationellt, inte minst för Gisèle Pelicots beslut att göra rättegången offentlig. Hennes agerande har lyfts fram som ett viktigt ställningstagande i kampen mot sexuellt våld och för att flytta skammen från offer till förövare.

Experter inom juridik och psykologi har påpekat att Pelicot-fallet visat på allvarliga brister i rättssystemets hantering av sexualbrott och vikten av att ta kvinnors medicinska symptom på allvar, då Gisèle Pelicots återkommande hälsoproblem i efterhand visade sig vara direkta följder av makens systematiska förgiftning.