Händelsen utspelade sig under en naturkunskapslektion i oktober 2024, i ett klassrum på en skola. Två pojkar, 15 och 16 år gamla, beskrivna som vänner både före och efter händelsen, var inblandade i ett skojbråk som gick överstyr. Det började med att 15-åringen slog till 16-åringen. Därefter satte sig 15-åringen ner vid sin bänk. Som reaktion tog 16-åringen ett strypgrepp på 15-åringen bakifrån. Greppet varade bara några sekunder, men det räckte för att 15-åringen skulle förlora medvetandet och falla till golvet.
15-åringen beskrev händelsen i polisförhöret som skrämmande och traumatisk. Han mindes hur allt blev svart, hur han fick kramper och skakade, och hur han kände att han skulle dö precis innan han kollapsade. När han återfick medvetandet var hans vänner runt omkring honom förskräckta. 16-åringen, å sin sida, uttryckte omedelbar ånger och bad om ursäkt så fort hans vän vaknade upp. Han förklarade att han inte hade för avsikt att orsaka så allvarlig skada och att han trodde att det skulle ta längre tid att svimma av ett strypgrepp. Han menade att det var ett ”vanligt normalt strypgrepp”. Trots att han visste att man kunde svimma av ett strypgrepp, hade han inte insett att det kunde ske så snabbt.
Efter incidenten avslutades lektionen. 15-åringen, trots att han upplevde huvudvärk och yrsel, fortsatte skoldagen som vanligt. Händelsen glömdes bort tills en polisanmälan gjordes en vecka senare. Båda pojkarna anmäldes till polisen; 15-åringen för ringa misshandel och 16-åringen för grov misshandel.
Åklagaren ansåg att brottet som 16-åringen begått skulle bedömas som grov misshandel eftersom gärningen var livsfarlig och hade försatt målsäganden i ett livshotande tillstånd. Umeå tingsrätt friade dock 15-åringen från misstankarna om ringa misshandel, men dömde 16-åringen för grov misshandel. Domstolen tog hänsyn till 16-åringens unga ålder vid gärningstillfället och beslutade om straffrabatt. Påföljden blev 100 timmars ungdomstjänst.
Händelsen belyser faran med skojbråk som går överstyr och vikten av att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Även om 16-åringen inte hade för avsikt att orsaka allvarlig skada, visar utfallet att ett till synes harmlöst strypgrepp kan få allvarliga och potentiellt livshotande konsekvenser. Det faktum att 15-åringen fortsatte skoldagen som vanligt, trots symptom som huvudvärk och yrsel, understryker vikten av att söka medicinsk hjälp efter en huvudskada, oavsett hur lindrig den kan verka initialt.
Denna händelse fungerar som en påminnelse om att även till synes oskyldiga lekar och skojbråk kan ha allvarliga konsekvenser. Det är viktigt att vara medveten om riskerna och att alltid agera med försiktighet. Domstolens beslut att döma 16-åringen för grov misshandel, trots straffrabatten, skickar ett tydligt budskap om att sådant beteende inte tolereras. Förhoppningsvis kan denna händelse bidra till ökad medvetenhet bland unga om farorna med våld, även i skämtsam kontext, och vikten av att visa respekt för andras fysiska integritet.
Slutligen, är det värt att notera att trots den allvarliga händelsen, förblev pojkarna vänner. Detta tyder på att 16-åringen ångrar sina handlingar och att 15-åringen har valt att förlåta honom. Förhoppningsvis kan denna erfarenhet hjälpa dem båda att lära sig av det inträffade och att växa som individer. Det är också viktigt att komma ihåg att ungdomar gör misstag och att det är viktigt att ge dem möjlighet att lära sig av sina misstag och att rehabilitera sig.
