Jennys två döttrar, båda med autismdiagnos och den äldsta även med ångestproblematik, har haft stora svårigheter inom det svenska skolsystemet. Deras skolfrånvaro översteg hälften av föregående läsår, trots att olika stödinsatser implementerats. Jenny beskriver hur mellanstadiets ökade krav ledde till en fullständig kollaps för den äldre dottern. Den bristande framgången med stödåtgärder inom den svenska skolan har fått familjen att söka alternativa lösningar. I Sverige råder skolplikt, vilket innebär att barn måste gå i skolan, medan Finland och Åland har läroplikt, vilket öppnar för hemundervisning. Familjen har därför bestämt sig för att flytta till Åland för att ge döttrarna möjligheten att lära sig i en annan miljö. Jennys ambition är att döttrarna ska klara sig och må bra, snarare än att uppnå höga akademiska prestationer.
Antalet barn som får hemundervisning på Åland har ökat dramatiskt. Från elva barn år 2012 har siffran stigit till 132 idag. En överväldigande majoritet, 95 procent, av de hemundervisade barnen under våren 2024 kom från Sverige. Denna markanta ökning indikerar att många svenska familjer, likt Jennys, söker alternativa utbildningsvägar för sina barn. Åländska myndigheter har dock inte följt upp hur det gått för dessa barn efter grundskolan, vilket gör det svårt att utvärdera hemundervisningens långsiktiga effekter. Behovet av forskning på området är tydligt.
Ditte Storck Christensen, pedagogikdoktorand vid Göteborgs universitet och tidigare tillsynsperson på Åland, påpekar att befintliga studier om hemundervisning visar varierande resultat. Sammanfattningsvis presterar hemundervisade barn ungefär lika bra som barn i traditionell skolgång. Denna slutsats lämnar dock många frågor obesvarade, då den inte tar hänsyn till individuella skillnader och specifika behov. Det är möjligt att vissa barn gynnas av hemundervisning medan andra skulle må bättre av en anpassad skolmiljö. Mer forskning behövs för att kunna dra mer precisa slutsatser och ge riktlinjer för hur hemundervisning kan utformas på bästa sätt.
Sveriges skolminister, Lotta Edholm, uttrycker missnöje med regeringens framsteg gällande stöd till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Efter över två år på posten anser hon att det fortfarande finns mycket att göra. Regeringen arbetar dock med förändringar i lagstiftningen för att tydliggöra barns rätt till särskilt stöd. Statsbidrag till bland annat mindre undervisningsgrupper är också en del av regeringens strategi. Edholm betonar vikten av att anpassa skolan efter individuella behov och ge alla elever möjlighet att lyckas.
Att allt fler svenska familjer väljer hemundervisning på Åland belyser utmaningarna inom det svenska skolsystemet, särskilt när det gäller elever med särskilda behov. Jennys familj är ett exempel på hur bristande stöd och anpassning kan leda till skolfrånvaro och svårigheter för elever med autism och andra neuropsykiatriska diagnoser. Även om hemundervisning kan vara en lösning för vissa, är det viktigt att komma ihåg att det inte är ett universalläkemedel. Fortsatta satsningar på inkludering och anpassning inom den svenska skolan är avgörande för att säkerställa att alla barn får en likvärdig utbildning och möjlighet att nå sin fulla potential.
Det åländska exemplet, med en kraftig ökning av hemundervisade barn från Sverige, understryker behovet av en djupare analys av situationen. Forskning bör fokusera på både kortsiktiga och långsiktiga effekter av hemundervisning, samt på hur man kan optimera stöd och anpassning inom den traditionella skolan. Samarbete mellan svenska och åländska myndigheter kan vara värdefullt för att utbyta erfarenheter och utveckla effektiva strategier för att möta behoven hos elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Målet bör vara att skapa ett skolsystem som är inkluderande och ger alla elever möjlighet att trivas och lära sig, oavsett deras individuella behov och utmaningar.
