HTS, en betydande rebellgrupp i Syrien, insåg efter att ha lidit svåra förluster 2019 att ett enat ledarskap var avgörande för att kunna utmana den syriska regimen. Abu Hassan al-Hamwi, chef för HTS militära gren, beskrev i en intervju med The Guardian hur bristen på samordning bland rebellgrupperna var deras största svaghet. Detta ledde till en strategisk omorganisation inom HTS, där man fokuserade på att konsolidera sin makt i nordvästra Syrien och utveckla egna militära resurser. HTS initierade ett omfattande program för att tillverka vapen, fordon och ammunition, vilket minskade deras beroende av externa leverantörer. Samtidigt investerade man i teknologi och rekryterade ingenjörer och kemister för att utveckla drönarprogrammet. Al-Hamwi beskrev hur de etablerade en särskild drönarenhet med fokus på spaning, attack och kamikazeuppdrag, där räckvidd och uthållighet prioriterades. Utöver den tekniska utvecklingen satsade HTS även på att träna sina soldater och utveckla en egen militärdoktrin baserad på noggranna studier av fiendens taktik.
En avgörande faktor i HTS framgångar var deras förmåga att ena olika rebellfraktioner under ett gemensamt mål. För ungefär ett år sedan inledde HTS en dialog med rebellgrupper i södra Syrien, vilket ledde till ett samarbetsavtal. Planen var att genomföra en samordnad offensiv från både norr och söder, med sikte på att inta Damaskus. Offensiven inleddes i slutet av november och kulminerade med erövringen av Damaskus den 8 december. Denna seger markerar en betydande vändpunkt i den syriska konflikten och visar på HTS förmåga att mobilisera och koordinera olika rebellgrupper. Al-Hamwi betonade vikten av att inta Aleppo i norr innan man attackerade Damaskus, och beskrev det som en förutsättning för att kunna erövra huvudstaden.
Experter menar att HTS strategiska beslut att inleda offensiven just vid denna tidpunkt berodde på en rad faktorer i den regionala maktbalansen. Syriens allierade, Iran och Hizbollah, var försvagade efter konflikten med Israel, medan Ryssland var upptagen av kriget i Ukraina. Mellanösternexperten Alexander Atarodi menade att detta gav rebellerna i Syrien en unik möjlighet att avancera. Denna kombination av interna förberedelser och gynnsamma externa omständigheter bidrog till HTS framgångar.
HTS fokus på att bygga upp sin militära kapacitet genom egen vapenproduktion och drönarutveckling spelade en avgörande roll i deras framgångar. Denna strategi minskade deras beroende av externa leveranser och gav dem större flexibilitet i sina militära operationer. Kombinationen av teknisk innovation och strategisk planering visade sig vara effektiv i kampen mot den syriska regimen. Genom att noggrant studera fiendens taktik och anpassa sin egen strategi lyckades HTS överlista sina motståndare och uppnå betydande militära segrar.
Den samordnade offensiven från norr och söder, i samarbete med andra rebellgrupper, var en avgörande faktor i HTS erövring av Damaskus. Genom att ena olika fraktioner under ett gemensamt mål lyckades HTS mobilisera en betydande styrka och överväldiga den syriska regimen. Intagandet av Aleppo i norr var en strategiskt viktig seger som banade väg för attacken mot Damaskus. HTS förmåga att samordna sina operationer och utnyttja de regionala maktförhållandingarna spelade en avgörande roll i deras framgång.
Sammanfattningsvis kan man säga att HTS framgångar i Syrien berodde på en kombination av faktorer. Deras strategiska inriktning på att bygga upp egen militär kapacitet, kombinerat med förmågan att ena olika rebellgrupper och utnyttja de regionala maktförhållandingarna, visade sig vara en vinnande formel. HTS strategiska planering, noggranna studier av fiendens taktik och förmåga att anpassa sig till förändrade omständigheter lade grunden för deras militära segrar. Genom att lära av tidigare misslyckanden och implementera en ny strategi lyckades HTS transformera sig från en fragmenterad rebellgrupp till en betydande aktör i den syriska konflikten.
