Igelkotten, detta taggiga och älskade djur, har en speciell plats i den svenska faunan. Dessvärre har igelkottens population minskat under senare år, vilket ledde till att arten rödlistades som ”nära hotad” år 2020. För att få en bättre bild av igelkottens utbredning och status i Sverige genomförde Världsnaturfonden WWF och Nordens Ark en landsomfattande igelkottsinventering sommaren 2022. Engagemanget var stort och över 50 000 rapporter strömmade in från hela landet, vilket gav värdefull information om var igelkottarna trivs och var de är mer sällsynta. Resultaten, analyserade av SLU Artdatabanken, visade en tydlig geografisk fördelning av igelkottarna, med Gotland i topp och de norra delarna av landet i botten.
Enligt Jessica Ångström, artexpert på WWF, finns det flera faktorer som bidrar till igelkottens framgång på Gotland. Ön erbjuder en rik variation av lämpliga livsmiljöer, med en god tillgång på föda och skydd. Den relativt låga trafikintensiteten jämfört med storstadsområden minskar risken för påkörningar, en av de största hoten mot igelkottar. Avsaknaden av grävlingar, en naturlig predator för igelkottar, spelar också en roll. Grävlingar är skickliga på att hitta och äta igelkottar, och deras frånvaro på Gotland ger igelkottarna en fördel i överlevnadskampen. Dessa gynnsamma förhållanden skapar en idealisk miljö för igelkottar att frodas.
Inventeringen visade att igelkottar generellt sett trivs i närheten av människor. De söker sig till städer och samhällen med riklig tillgång på gröna områden, parker och trädgårdar med lövträd och buskar. Dessa miljöer erbjuder en mosaik av livsmiljöer med föda, skydd och boplatser. Igelkottar är allätare och deras diet består av insekter, sniglar, maskar, bär och frukt, vilka ofta finns i överflöd i trädgårdar och parker. Trädgårdar med komposter och lövhögar erbjuder också perfekta övervintringsplatser för igelkottar.
Resultaten av igelkottsinventeringen ger värdefull information för naturvårdsarbetet och kan bidra till att skydda igelkottarna och deras livsmiljöer. Genom att förstå var igelkottarna trivs och var de är mer sällsynta kan riktade åtgärder vidtas för att förbättra deras levnadsförhållanden. Detta kan innebära att skapa fler gröna korridorer mellan olika områden, minska trafikhastigheter i igelkottstäta områden och informera allmänheten om hur de kan hjälpa igelkottarna i sina trädgårdar, till exempel genom att skapa igelkottsvänliga miljöer och undvika användning av bekämpningsmedel.
För att följa upp utvecklingen och få en ännu bättre bild av igelkottens status i Sverige planeras en ny igelkottsinventering i augusti 2024. Genom att upprepa inventeringen kan man se hur populationen förändras över tid och om de åtgärder som vidtas för att skydda igelkottarna ger resultat. Förhoppningen är att inventeringen ska bidra till att öka medvetenheten om igelkottens situation och inspirera fler att engagera sig i bevarandet av denna viktiga art.
Topplistan över län med flest observerade igelkottar dominerades av Gotland, Östergötland och Skåne, medan de norra länen som Jämtland, Västernorrland och Norrbotten rapporterade betydligt färre observationer. Denna geografiska fördelning speglar igelkottens preferens för mildare klimat och livsmiljöer med riklig tillgång på föda och skydd. De norra delarna av landet, med sina kallare vintrar och mer karga landskap, erbjuder inte lika gynnsamma förhållanden för igelkottar. Denna kunskap är viktig för att kunna anpassa naturvårdsåtgärderna till de specifika förhållandena i olika delar av landet.
