Iran säger att de har arresterat ledare för större protester

Iranska protester möter hårda uttalanden från regimen

En hög politisk företrädare för Irans regim har gått till motoffensiv mot den växande vågen av protester som skakar landet. Ali Larijani, ledamot i landets nationella säkerhetsråd, förklarade nyligen i en intervju med den regimtrogna kanalen Press TV att Iran ”har visat stark motståndskraft när landets nationella identitet har hotats.”

Larijani hävdade att ”fienden” har försökt förvandla fredliga demonstrationer och allmänt missnöje med de ekonomiska svårigheterna till våldsamma gatukonfrontationer. Han pekade särskilt ut USA:s president Donald Trump som ansvarig för att uppmuntra våldet, enligt uttalandet som speglar regimens standardretorik i tider av inhemsk oro.

De pågående protesterna i Iran har dock en betydligt allvarligare karaktär än vad de officiella uttalandena antyder. Enligt exilorganisationer som försöker dokumentera händelseutvecklingen har tusentals demonstranter dödats under de senaste veckornas protester. Dessa uppgifter är dock svåra att verifiera eftersom de iranska myndigheterna stängde ned stora delar av internet i landet när protesterna tog fart.

Internetnedstängningen är ett tydligt exempel på hur regimen försöker kontrollera informationsflödet. Genom att begränsa tillgången till sociala medier och kommunikationsplattformar har myndigheterna effektivt försvårat för både iranierna att organisera sig och för omvärlden att få en klar bild av situationen inne i landet.

De ekonomiska svårigheterna som Larijani refererar till har sin grund i de omfattande internationella sanktioner som drabbat Iran, särskilt efter USA:s tillbakadragande från kärnenergiavtalet 2018. Inflation, arbetslöshet och brist på grundläggande varor har försämrat levnadsvillkoren för många iranier, vilket lagt grunden för det växande missnöjet.

Protesterna som inleddes som fredliga demonstrationer mot ekonomiska orättvisor har enligt många observatörer utvecklats till ett bredare ifrågasättande av det teokratiska styret som etablerades efter revolutionen 1979. Denna utveckling förklarar den hårda retoriken från säkerhetsrådets medlemmar, där protesterna konsekvent beskrivs som utländskt inspirerade försök att destabilisera landet.

Situationen kompliceras ytterligare av regionens geopolitiska spänningar. Iran befinner sig i centrum för flera konflikter i Mellanöstern, med betydande inflytande i länder som Irak, Syrien, Libanon och Jemen. En försvagad regim i Teheran skulle kunna få långtgående konsekvenser för maktbalansen i hela regionen.

Människorättsorganisationer har uttryckt stark oro över användningen av dödligt våld mot demonstranter och uppmanat till oberoende utredningar av övergreppen. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har efterlyst transparens och uppmanat de iranska myndigheterna att respektera medborgarnas rätt till fredliga protester.

Regimens strategi att skylla oroligheterna på utländsk inblandning är inte ny. Liknande retorik har använts under tidigare perioder av social oro, som den Gröna rörelsen 2009 och protesterna 2017-2018. Genom att framställa demonstrationerna som en del av en utländsk komplott hoppas regimens företrädare kunna underminera protesternas legitimitet i den inhemska opinionen.

Trots den officiella bilden som förmedlas genom statliga medier tyder mycket på att protesterna är genuint inhemska och drivs av en kombination av ekonomiskt missnöje och politiska krav på förändring. Särskilt unga iranier, som utgör en betydande del av landets befolkning, uttrycker frustration över bristen på ekonomiska möjligheter och sociala friheter.

Medan Ali Larijani och andra regimföreträdare fortsätter att tala om ”stark motståndskraft” står Iran inför en djupgående samhällskris där utgången fortfarande är högst oviss. Omvärldens möjligheter att få verifierad information förblir begränsade, men det står klart att spänningarna mellan regimen och delar av befolkningen har nått en kritisk punkt.