Irans president och två högt uppsatta tjänstemän tar över efter Khameneis död

I går rapporterades att Irans president Ebrahim Raisi tillsammans med två högt uppsatta tjänstemän kommer att tillfälligt ta över landets ledarskap när den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei avlider. Detta enligt det iranska statsrådet, som har utarbetat en övergångsplan för maktskiftet.

Enligt källor med insyn i processen kommer Raisi att samarbeta med parlamentets talman Mohammad Bagher Ghalibaf och chefen för landets rättsväsende, Gholamhossein Mohseni Ejei. Tillsammans ska de tre bilda ett interimistiskt ledarskap fram till dess att Expertrådet, bestående av 88 religiösa dignitärer, kan utse en permanent efterträdare till Khamenei.

Ayatolla Khamenei, som är 85 år gammal, har styrt Iran sedan 1989 då han tog över efter revolutionens grundare ayatolla Ruhollah Khomeini. Under de senaste månaderna har spekulationerna om hans hälsotillstånd ökat, särskilt efter att han framträtt offentligt med vad som verkade vara intravenösa slangar under sin religiösa klädnad.

”Denna övergångsplan är avgörande för stabiliteten i Iran, ett land som redan står inför betydande utmaningar både inrikes- och utrikespolitiskt,” säger Mahmoud Sadri, professor i iransk politik vid Stockholms universitet. ”Det handlar om att säkerställa kontinuitet i landets ledarskap under en potentiellt turbulent period.”

Expertrådet, som är ansvarigt för att utse och övervaka den högste ledaren, har under flera år diskuterat olika scenarier för successionen. Enligt den iranska konstitutionen måste den nya högste ledaren vara en högt respekterad religiös auktoritet med djup kunskap om islamisk rättslära.

President Raisi, som valdes 2021, betraktas själv som en potentiell kandidat för posten som högste ledare. Hans bakgrund som konservativ domare och hans nära relation till Khamenei har länge setts som faktorer som kan gynna honom i en framtida successionsprocess.

”Det är intressant att notera att Raisi ingår i denna triumvirat, vilket stärker hans position inför en eventuell permanent utnämning,” säger Sara Bazoobandi, forskare vid Mellanösterninstitutet i Oslo. ”Samtidigt visar sammansättningen på en balans mellan olika maktcentra i Iran – presidentämbetet, parlamentet och rättsväsendet.”

Iran står inför omfattande ekonomiska utmaningar, delvis på grund av internationella sanktioner relaterade till landets kärnkraftsprogram och dess stöd till regionala väpnade grupper. Landets ekonomi har drabbats hårt, med hög inflation, sjunkande valutavärde och omfattande arbetslöshet.

Dessutom har landet under de senaste åren upplevt betydande sociala protester. Den så kallade ”Kvinna, liv, frihet”-rörelsen, som tog fart efter Mahsa Aminis död i moralpolis förvar 2022, har utmanat regimens legitimitet bland stora delar av befolkningen.

”Övergångsperioden efter Khameneis bortgång kommer att vara avgörande för Irans framtida riktning,” förklarar Ahmad Rafat, iranisk-svensk journalist och Mellanösternanalytiker. ”Det finns djupa spänningar i det iranska samhället mellan konservativa krafter och mer reforminriktade grupper. Hur denna maktöverföring hanteras kan få långtgående konsekvenser för landets politiska system.”

Internationella bedömare följer utvecklingen noga. USA, EU och regionala aktörer som Saudiarabien och Israel ser alla en potentiell förändring i det iranska ledarskapet som en betydande geopolitisk händelse som kan påverka maktbalansen i hela Mellanöstern.

”Khamenei har varit den yttersta beslutsmakaren i Iran i över tre decennier. Hans efterträdare kommer att ärva ett komplext nätverk av inrikespolitiska utmaningar och internationella spänningar,” säger Lisa Björk, utrikespolitisk redaktör på Svenska Dagbladet.

Enligt iranska observatörer är det osannolikt att någon efterträdare omedelbart kommer att åtnjuta samma auktoritet som Khamenei, vilket kan leda till en period av intern maktkamp inom landets politiska och religiösa elit.

Irans befolkning, där mer än 60 procent är under 30 år och har vuxit upp under Khameneis styre, följer också utvecklingen med stort intresse, särskilt mot bakgrund av de senaste årens protester för ökade friheter och ekonomiska möjligheter.