Damaskus fall och Assads försvinnande utlöser kaotisk maktövergång i Syrien
Söndagen den 20 oktober 2024 markerade en dramatisk vändpunkt i det syriska inbördeskriget. Rebellstyrkor, inklusive den jihadistledda gruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS), intog Damaskus och förklarade att president Bashar al-Assads regim hade fallit. Samtidigt kom rapporter om att Assad själv hade lämnat huvudstaden, möjligen på väg till Moskva. Dessa händelser utlöste en kaotisk och osäker maktövergångsprocess, präglad av förhandlingar mellan rebellerna och kvarvarande regeringsföreträdare.
Syriens premiärminister, Mohammed Ghazi al-Jalali, bekräftade att han var i kontakt med rebellerna för att diskutera en fredlig maktöverlämning och en övergångsperiod. Al-Jalali framhöll sin lojalitet till Syrien och sin vilja att samarbeta med de nya makthavarna för att säkerställa stabilitet och kontinuitet. Videomaterial som cirkulerade på sociala medier visade al-Jalali eskorteras av rebeller, påstått på väg till ett möte om maktöverföring på Four Seasons Hotel i Damaskus.
HTS-ledaren Ahmed al-Sharaa, även känd som Abu Mohammed al-Jolani, spelade en central roll i att hantera maktövergången. Han utfärdade direktiv till sina styrkor att inte angripa offentliga institutioner och att respektera den tidigare premiärministerns auktoritet tills en formell överlämning hade skett. Detta tyder på en medveten strategi från HTS att undvika kaos och plundring i Damaskus och att projicera en bild av ansvarstagande.
President Assads försvinnande lämnade ett maktvakuum som ytterligare komplicerade situationen. Avsaknaden av en tydlig regeringsrepresentant försvårade förhandlingarna och skapade osäkerhet om den framtida politiska ordningen. Det är oklart vilken roll Assad, om någon, kommer att spela i framtiden, och spekulationerna om hans vistelseort och avsikter är många.
Den snabba maktövergången väckte oro för landets framtid. Frågor om hur den nya regeringen skulle se ut, vilken roll olika rebellgrupper skulle spela, och hur man skulle hantera den humanitära krisen och den fortsatta konflikten i andra delar av landet förblev obesvarade. Det internationella samfundet följde utvecklingen med stor oro, och många uttryckte farhågor om stabiliteten i regionen.
Situationen i Syrien förblev extremt flytande och osäker. Maktövergången var långt ifrån avslutad, och risken för fortsatt våld och instabilitet var hög. Det återstod att se hur de olika aktörerna, inklusive rebeller, kvarvarande regeringsföreträdare, och det internationella samfundet, skulle navigera den komplexa situationen och arbeta för att skapa en hållbar fred i det krigshärjade landet. Damaskus fall markerade slutet på en era, men början på en ny, oviss framtid för Syrien.
