Johannes Thingnes Bö, den norska skidskyttestjärnan, upplevde en sällsynt svag dag i spåret och på skjutvallen, vilket resulterade i ett av hans sämsta resultat någonsin. Redan vid det tredje skyttet, efter två liggande serier, hade han dragit på sig fem bom och därmed fem straffminuter. Detta placerade honom långt efter täten, på en 84:e plats av 105 startande, nästan fem minuter bakom ledaren. Thingnes Bö själv förklarade sin underprestation med dålig åkform och att det kändes tungt på vallen, två faktorer som han menade ofta hänger ihop. Den tunga känslan och det stora tidsglappet till täten tycktes knäcka hans motivation för loppet.
Vid det sista skyttet, stående, avfyrade Thingnes Bö en blixtsnabb serie på 20,6 sekunder. Trots den snabba serien träffade han alla måltavlor. Efteråt vände han sig mot publiken och bugade ironiskt, en gest som tydligt visade hans frustration och brist på engagemang för resten av tävlingen. Han började sedan hasa sig fram i spåret utan att anstränga sig nämnvärt. När han tänkte bryta loppet blev han stoppad av den franske skidskytten Emilien Jacquelin. Jacquelin, som påpekade att den som bär den gula ledarvästen (vilket Thingnes Bö gjorde) inte får bryta, övertalade norrmannen att fortsätta, om än i ett mycket lågt tempo.
Efter loppet beskrev Thingnes Bö sin sista skjutserie som dagens enda positiva moment, något han kunde ta med sig från den annars misslyckade dagen. Han medgav att han bara hade hasat sig runt banan och att det inte hade funnits någon poäng med att anstränga sig. Med ett ansträngt leende avfärdade han tävlingen som något att bara glömma. Experten Björn Ferry uttryckte förvåning över Thingnes Bös agerande, särskilt med tanke på att han trots de fem bommarna fortfarande hade kunnat plocka några världscupspoäng med en fullständig insats på slutvarvet. De 40 bästa åkarna i loppet fick poäng. Thingnes Bös agerande väckte diskussioner, då det ansågs osportsligt av vissa att inte ge sitt allt, trots en dålig start.
Samtidigt hade Johannes äldre bror, Tarjei Bö, också en dramatisk tävling, om än av ett annat slag. Efter att ha skjutit 18 träff i de inledande fyra skjutserierna missade han sitt 19:e skott. Han tog sedan god tid på sig inför det sista skottet, men missade även det. Dessa två bommar kostade honom en potentiell pallplats. Efter att ha legat i ledning efter de första fyra skjutningarna gick Tarjei Bö ut som 17:e åkare inför det sista varvet och slutade slutligen på en 14:e plats. Trots missarna på slutet visade Tarjei Bö en helt annan inställning än sin bror genom att kämpa in i det sista.
Denna tävling visade på två sidor av samma mynt: Johannes Thingnes Bös uppgivna attityd efter en dålig start kontrasterades mot Tarjei Bös kämparanda trots motgångar i slutet av loppet. Båda bröderna upplevde motgångar, men deras reaktioner var diametralt motsatta. Johannes valde att ge upp medan Tarjei kämpade vidare. Detta belyser de olika mentala strategier som idrottare använder för att hantera motgångar och press.
Johannes Thingnes Bös agerande kan tolkas på olika sätt. Vissa menar att det var osportsligt att inte ge sitt bästa, medan andra kan ha förståelse för hans frustration och brist på motivation efter en så pass dålig start. Det är dock viktigt att komma ihåg att elitidrott är prestationsbaserat och att publiken förväntar sig att idrottare alltid ger allt, oavsett omständigheterna. Att ge upp mitt i en tävling, oavsett anledning, kan uppfattas som respektlöst mot både publiken och medtävlare. Samtidigt är det mänskligt att reagera på motgångar, och elitidrottare är inte immuna mot frustration och besvikelse.
