Ramin Kianis tioåriga anställning som riksinstruktör och tränarutbildare vid Svenska Fotbollförbundet (SvFF) avslutades vid årsskiftet. Trots förhandlingar om ett avgångsvederlag motsvarande fyra månadslöner, vägrade Kiani att underteckna det föreslagna avtalet. Avtalet innehöll en klausul som krävde att han inte skulle skada förbundets varumärke eller anseende för att erhålla utbetalningarna. Kiani uppfattade detta som ett försök att köpa hans tystnad och lojalitet, något som strider mot hans principer om självrespekt och integritet. Han sökte ett värdigt avslut på sin anställning, präglat av respekt och professionalism, men kände sig djupt besviken över förbundets agerande.
Avtalsförslaget, som Aftonbladet först rapporterade om och som SVT Sport tagit del av, stipulerar att varje utbetalning var villkorad av att Kiani respekterade SvFF:s värdegrund – Tillit, Tillsammans och Framåt – och inte skadade förbundets image. SvFF skulle löpande utvärdera Kianis efterlevnad av dessa krav och besluta om utbetalning efter samtal med honom. Kiani vägrade acceptera dessa villkor och valde att avstå från avgångsvederlaget. Han kände att hans integritet och rätt att uttrycka sig fritt var viktigare än den ekonomiska kompensationen.
Kianis vittnesmål kan ha spelat en roll i den turbulens som skakat SvFF under det senaste året, inklusive generalsekreterare Andrea Möllerbergs avsked efter ett personalmöte. Kiani vill dock inte spekulera i detta. Hans främsta önskan är att svensk fotboll lär sig av de senaste händelserna och arbetar för en mer transparent och etisk kultur inom förbundet. Han betonar vikten av att värna om medarbetarnas rättigheter och skapa en miljö där öppenhet och dialog uppmuntras.
Andrea Möllerberg, avsändaren av det kontroversiella avtalsförslaget, förnekar att syftet var att tysta Kiani. Hon beklagar att han uppfattade det på det sättet och menar att det inte fanns någon avsikt att begränsa hans yttrandefrihet. Enligt Möllerberg var Kianis anställning redan avslutad vid årsskiftet, och avtalet syftade endast till att reglera utbetalningen av avgångsvederlaget. Hon hävdar att klausulen om att inte skada förbundets varumärke var standardpraxis och inte riktad specifikt mot Kiani.
Kianis fall belyser en potentiell konflikt mellan individens yttrandefrihet och organisationers intresse av att skydda sitt anseende. Att villkora ekonomisk kompensation med tystnadskrav kan uppfattas som oetiskt och strida mot grundläggande demokratiska principer. Det är viktigt att organisationer, särskilt de som har en betydande roll i samhället, agerar transparent och respekterar sina medarbetares rätt att uttrycka sig fritt, även i kritiska sammanhang.
Kianis vägran att underteckna avtalet och hans efterföljande vittnesmål har bidragit till att lyfta fram viktiga frågor om arbetsrättsliga principer, yttrandefrihet och etiskt ledarskap inom idrottsvärlden. Hans handlingar har väckt debatt och skapat en möjlighet för svensk fotboll att reflektera över sina värderingar och arbeta för en mer hållbar och rättvis organisationskultur. Förhoppningen är att Kianis fall kan fungera som en katalysator för positiv förändring och bidra till att skapa en mer öppen och inkluderande miljö inom svensk fotboll.
