En läkare i Hälsingland har förlorat sin legitimation efter att ha skrivit ut stora mängder läkemedel, inklusive narkotikaklassade preparat, till sig själv och sina anhöriga. Hudiksvalls Tidning rapporterar om fallet där Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) uppskattar att det rör sig om cirka 17 000 tabletter under en period på 14 månader. Denna mängd bedöms av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) vara så stor att den utgör en risk för liv och hälsa, potentiellt med dödlig utgång. Läkaren ifrågasätter dock Ivös beräkningar och hävdar att siffrorna är manipulerade för att misskreditera hen. HSAN avfärdar dessa påståenden och finner ingen anledning att misstänka tekniska fel i Ivös underlag.
Förlusten av legitimationen grundar sig på läkarens allvarliga missbruk av sin förskrivningsrätt. Genom att förskriva stora mängder, särskilt narkotikaklassade, läkemedel till sig själv och närstående har läkaren brutit mot grundläggande etiska principer och professionella riktlinjer inom läkaryrket. Förskrivning av läkemedel ska alltid ske baserat på medicinska behov och noggranna bedömningar av patientens tillstånd. I detta fall har läkaren uppenbarligen satt sina egna och sina anhörigas behov före patienters säkerhet och god medicinsk praxis. HSAN ser allvarligt på denna typ av förseelser då de riskerar att skada patienter och undergräva förtroendet för sjukvården.
De 17 000 tabletterna som Ivo uppskattar har förskrivits omfattar en bred palett av preparat, där en betydande del utgörs av narkotikaklassade läkemedel. Dessa läkemedel har en hög potential för beroende och missbruk och kräver därför en särskilt restriktiv förskrivningspraxis. Läkarens agerande visar på en bristande insikt om riskerna med dessa läkemedel och en nonchalans inför de regler och riktlinjer som finns för att skydda patienter. Den stora mängden förskrivna tabletter talar för ett systematiskt och långvarigt missbruk av förskrivningsrätten, vilket ytterligare förstärker allvaret i situationen.
Läkaren bestrider Ivös uppgifter och menar att statistiken är felaktig och manipulerad. Anklagelserna om manipulation saknar dock konkreta bevis och HSAN finner ingen grund för att ifrågasätta Ivös underlag. Det framgår inte av rapporteringen exakt vilka typer av manipulationer läkaren hävdar att Ivo har gjort, men HSAN har uppenbarligen granskat ärendet noggrant och funnit att Ivös presentation av händelseförloppet är tillförlitlig. Denna brist på transparens från läkarens sida gör det svårt att bedöma giltigheten i hens påståenden.
Konsekvenserna av läkarens agerande sträcker sig bortom den personliga förlusten av legitimationen. Fallet skadar förtroendet för läkarkåren och skapar oro bland patienter. Det är viktigt att patienter kan lita på att läkare agerar i deras bästa intresse och att förskrivning av läkemedel sker utifrån medicinska behov och inte personliga intressen. Denna typ av händelser understryker vikten av noggrann kontroll och uppföljning av läkares förskrivningsmönster för att tidigt kunna identifiera och åtgärda potentiella problem.
Avslutningsvis visar detta fall på vikten av att upprätthålla höga etiska och professionella standarder inom sjukvården. Läkare har ett stort ansvar gentemot sina patienter och samhället, och missbruk av förskrivningsrätten kan få allvarliga konsekvenser. HSANs beslut att dra in läkarens legitimation sänder en tydlig signal om att denna typ av beteende inte tolereras och att patienters säkerhet alltid ska prioriteras. Förhoppningsvis kan detta fall bidra till ökad medvetenhet om riskerna med överförskrivning av läkemedel och leda till förbättrade rutiner för att förhindra liknande händelser i framtiden.
