Barns lidande i Gazakriget – en inblick från rehabiliteringskliniken i Amman
I rehabiliteringskliniken som drivs av Läkare Utan Gränser i Amman haltar krigsdrabbade barn och ungdomar genom korridorerna, den ena med värre skador än den andra.
Utanför sjukhuset sitter den lille pojken Amir al-Daour och skrattar med en läsk i handen. Han har nyligen fått ett ben amputerat.
”Han får så mycket smärtlindring att jag inte tror han har förstått vad som hänt”, säger hans mamma och suckar av lättnad över att hon inte längre behöver välja mellan att köpa mat eller smärtlindring till sin son. ”Pengarna räckte inte till båda”, förklarar hon.
På fjärde våningen ligger Lana i sin sjukhussäng och följer nyheterna från Gaza.
”Min mamma dog. Min bror dog. Jag träffades här”, säger hon och pekar på sitt vänstra skenben.
När hon inte tittar på TV skriver hon dikter om sina upplevelser i Gaza. Hon tar fram en plastpåse fylld med färgglada papper och läser en dikt hon skrev när hon anlände till Amman i början av augusti:
”De som lever i din själ, hur kan hjärtat glömma, glöm inte de som älskar dig, så att du inte behöver känna skuld när du har lämnat.”
I sjukhusets kafeteria sitter två mödrar och samtalar om ett omöjligt beslut de tvingades fatta. Skulle de stanna hos sina barn som ännu inte skadats, eller lämna Gaza med de som är i akut behov av vård?
”Jag försökte ta med alla mina barn. Det var omöjligt. Jag tänkte att det var bättre att ta med två än att riskera att förlora alla”, säger Khulud Ishalid al-Madhun.
Doften av arabiskt kaffe fyller kafeterian. Här finns allt som Gazas barn längtar efter: godis, läsk, glass och flera olika maträtter.
”Den vanligaste frågan jag får från mina barn som är kvar i Gaza är vad för mat vi får. Jag har inte hjärta att säga att vi kan äta både kyckling och choklad, så jag säger att maten inte smakar särskilt bra.”
Hennes femåriga dotter Sara kommer haltande till bordet i kafeterian med ett gips på benet och plockar upp pärlor ur en rosa väska.
”Hon skadades i en raketattack mot huset vi bodde i. Hon fick ett benbrott som gjorde benet kortare än det andra.”
Den andra kvinnan i kafeterian, Ghada al-Hams, är där med sin son Amar, som träffades i en israelisk raketattack när han försökte rädda en liten flicka.
Minnet av flickan och hur hennes huvud slets från kroppen plågar honom fortfarande. De första tre månaderna efter attacken sa han inte ett ord.
”Min man dog i den attacken”, säger Ghada medan tårar börjar samlas i ögonvrån. ”Det sista min man sa till Amar var: Rädda dig själv, spring härifrån, titta inte tillbaka och inte på din arm heller.”
Amars arm såg ut som köttfärs. Han vill inte dra upp ärmen och visa skadan som nu har läkt, men Ghada övertalar honom.
”Jag försöker förklara att han inte har något att skämmas för, att han borde vara stolt över sin arm”, säger hon.
Izuddin Rawashdeh arbetar som läkare vid kliniken och är den första person de krigsskadade barnen möter när de anländer från Gaza.
Totalt har kliniken tagit emot omkring 40 barn sedan kriget bröt ut, vilket är en droppe i havet med tanke på hur många barn som är i behov av akut vård.
Majoriteten av dem som kommer till kliniken är undernärda, och deras skador är ofta lindade i tyg de har kunnat hitta, såsom smutsiga kläder.
”De gömmer mat och vattenflaskor i början. De litar inte på att det kommer finnas mer imorgon. Det är hjärtskärande att se att de inte längre har några drömmar, förutom de mest grundläggande behoven.”
Men Lana, som sitter i sin sjukhussäng på fjärde våningen, har inte slutat drömma.
Hennes pappa övertalade läkaren i Gaza, som ville amputera, att göra allt för att rädda Lanas skadade och svårt infekterade ben.
Efter nästa operation här i Amman förväntar hon sig att kunna påbörja sin rehabilitering och börja gå igen.
”Jag vill bli lärare i arabiska, men inte i Gaza, det finns inget kvar där”, säger hon.
Sedan den 7 oktober 2023 har 7 841 patienter, varav 5 405 barn, lyckats lämna Gaza genom en medicinsk evakueringsorder. Majoriteten har evakuerats och fått vård i länder i närområdet, där Egypten är det största mottagarlandet.
Europeiska länder som Norge, Spanien, Tyskland, Frankrike och Italien har också tagit emot patienter. EU-kommissionen har bett Sverige om hjälp, men regeringen har hittills sagt nej.
Enligt WHO väntar fortfarande cirka 15 800 personer, varav 3 800 barn, på en medicinsk evakueringsorder för vård som inte finns tillgänglig i Gaza.
Minst 19 000 barn har dött och 42 000 har skadats i kriget.
Enligt FN har undernäringen i Gaza nått katastrofala nivåer, där alla barn under fem år, över 320 000, riskerar att bli akut undernärda. I juli led 13 644 barn av akut undernäring.
