Bakgrunden till händelsen
Under Eurovision Song Contest förra året representerades Sverige av den norska duon Marcus & Martinus. I samband med deras framträdande publicerade en svensk tidning en recension skriven av Ralf Lofstad. I recensionen inledde Lofstad med frasen "och nu: Qui… bröderna, ursäkta mig, Marcus och Martinus". Denna formulering blev uppmärksammad och kritiserad, framförallt av duons far och manager, Kjell-Erik Gunnarsen. Gunnarsen ansåg att jämförelsen med Vidkun Quisling, en norsk politiker som samarbetade med nazisterna under andra världskriget och allmänt betraktas som en av Norges största förrädare, var ett flagrant brott mot de pressetiska reglerna. Han lämnade därför in ett klagomål till Pressens Opinionsnämnd (PON).
Kjell-Erik Gunnarsens klagomål
I sitt klagomål till PON argumenterade Gunnarsen att Lofstads formulering var djupt kränkande och olämplig. Han menade att kopplingen till Quisling, en symbol för landsförräderi och nazism, var oacceptabel, särskilt i ett sammanhang som Eurovision Song Contest, en tävling som präglas av gemenskap och internationell förståelse. Gunnarsen betonade att Marcus & Martinus är unga artister med en stor publik, inklusive många barn och ungdomar, och att det är viktigt att skydda dem från sådan negativ publicitet. Han krävde att tidningen skulle fällas för brott mot de pressetiska reglerna och publicera en ursäkt.
Tidningens och recensentens svar
Tidningen och recensenten Ralf Lofstad bemötte kritiken genom att förklara att formuleringen inte var avsedd som en direkt jämförelse med Quisling, utan snarare en misslyckad humoristisk anspelning på brödernas norska ursprung. Lofstad erkände att formuleringen var olycklig och bad om ursäkt för eventuella missförstånd. Han betonade att han inte hade för avsikt att kränka Marcus & Martinus eller deras familj. Tidningen försvarade publiceringen med argumentet att den föll inom ramen för yttrandefriheten och att recensenten hade rätt att uttrycka sina åsikter, även om de var kontroversiella.
PONs beslut och motivering
Efter att ha granskat klagomålet och tidningens svar beslutade PON att inte fälla tidningen för brott mot de pressetiska reglerna. Nämnden konstaterade att formuleringen visserligen var olämplig och kunde uppfattas som kränkande, men att den inte överskred gränsen för vad som är acceptabelt inom ramen för yttrandefriheten. PON betonade att det är viktigt att pressen har frihet att uttrycka sig, även om det ibland innebär att publicera kontroversiella åsikter. Nämnden påpekade också att recensenten hade bett om ursäkt för sitt språkbruk, vilket mildrade allvaret i situationen. Samtidigt uttryckte PON förståelse för att Marcus & Martinus och deras familj upplevt formuleringen som kränkande.
Reaktioner på PONs beslut
PONs beslut har mötts av blandade reaktioner. Vissa kritiker menar att beslutet sänder fel signaler och att det är oacceptabelt att jämföra artister med nazistiska ledare, oavsett sammanhang. De anser att PON borde ha markerat tydligare mot sådan typ av språkbruk. Andra menar att beslutet var korrekt och att det är viktigt att värna om yttrandefriheten, även när det gäller kontroversiella uttalanden. De betonar att det är upp till läsarna att själva bedöma och kritisera mediernas innehåll.
Slutsats och vidare diskussion
Fallet med Marcus & Martinus och den kontroversiella recensionen väcker viktiga frågor om gränserna för yttrandefriheten och mediernas ansvar. Det belyser också svårigheten att balansera rätten att uttrycka sig fritt med behovet av att skydda individer från kränkningar. Händelsen har lett till en debatt om hur medierna bör hantera känsliga ämnen och hur man kan undvika att publicera material som kan uppfattas som kränkande eller diskriminerande. Det är en diskussion som är viktig att fortsätta föra för att säkerställa att medierna agerar ansvarsfullt och etiskt.
