Experter tveksamma till genomförbarheten av EU:s ”drönarmur” mot Ryssland

Försvarsmaktens experter uttrycker skepsis kring planerna på en omfattande ”drönarmur” längs EU:s och Natos gräns mot Ryssland. Trots att frågan prioriteras högt på den säkerhetspolitiska agendan, återstår många oklarheter kring projektets praktiska genomförbarhet.

Per Olsson, överstelöjtnant och projektledare för Försvarsmaktens drönarutveckling, ser initiativet främst som ett konceptuellt ramverk snarare än en konkret lösning.

”Jag ser det här mer som ett samlingsbegrepp för att kunna hitta en samverkande förmåga för att klara av den hotbild vi ser, för hur man ska klara av det vet jag inte”, säger Olsson.

Han framhåller att medan tekniken för att upptäcka fientliga drönare längs den 1600 kilometer långa gränsen mot Ryssland finns tillgänglig, är den verkliga utmaningen att utveckla effektiva system för att neutralisera dem. ”Det är en grannlaga uppgift”, tillägger han.

Michael Gunnerek, chef för Försvarsmaktens UAS-center i Karlsborg, betonar den logistiska komplexiteten i projektet. Han pekar på behovet av ett omfattande nätverk av system för att hålla gränsen ”tät” mot inträngande drönare.

”Svårigheten är att detektera alla inkommande hot och dessutom ha någon förmåga att nedkämpa dem”, förklarar Gunnerek.

För att sätta utmaningen i perspektiv jämför han med Israels välkända luftförsvarssystem ”Iron Dome”, som trots sin sofistikerade teknologi och det relativt begränsade geografiska området det täcker, ändå inte kan förhindra alla inkommande hot.

Den ekonomiska aspekten är ytterligare en faktor som komplicerar situationen. Medan uppbyggnaden av en avancerad försvarsinfrastruktur längs hela gränsen skulle kräva enorma investeringar, är produktionskostnaden för drönare relativt låg, vilket gör det möjligt för en fientlig aktör att tillverka stora mängder.

”Det är klart att vi ska ha ett skydd men att tro att man kan utveckla något som är en ’showstopper’ för motståndarsidan kommer inte gå att göra”, konstaterar Gunnerek.

Lars Forssell, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), bekräftar att dagens teknik erbjuder goda möjligheter att neutralisera drönare. Problemet ligger i systemens begränsade räckvidd, vilket skulle kräva installation av ett mycket stort antal enheter längs hela gränsen.

”Det handlar om en enorm kostnad och det kommer kräva jättemycket system. Men den största utmaningen är hur vi får tag i folk som kan sköta om det här, utbilda dem, förbandssätta dem och fixa mark där alla de här systemen ska stå”, förklarar Forssell.

På frågan om huruvida ett heltäckande skydd över huvud taget är möjligt att uppnå, är Forssell tydlig med att inget försvarssystem någonsin kan garantera hundraprocentigt skydd.

”Du kommer aldrig kunna få något heltäckande skydd, det spelar ingen roll om det är drönare eller något annat, så kommer man alltid vara steget efter en angripare, det ligger i sakens natur”, säger han.

Idén om en drönarmur längs EU:s och Natos östgräns har vuxit fram som svar på den ökade användningen av drönare i moderna konflikter, inte minst i Ukraina-kriget där drönare har visat sig vara effektiva både för spaning och för att utföra attacker. Flera EU-länder, särskilt de som gränsar till Ryssland, har uttryckt intresse för samordnade insatser inom drönarförsvar.

Experterna är dock eniga om att medan förbättrade försvarsförmågor mot drönare är nödvändiga, bör förväntningarna på en fullständigt ogenomtränglig ”mur” dämpas till förmån för mer realistiska målsättningar kring förbättrad övervakning och selektiv bekämpningsförmåga.