Efter behandling av bröstcancer är medicinering livsavgörande för många patienter, men allt fler avbryter sin behandling på grund av svåra biverkningar. Detta oroande fenomen har nu fått forskare vid Karolinska Institutet att söka nya lösningar genom individanpassade doseringar.
Statistik visar att närmare en tredjedel av alla bröstcancerpatienter väljer att avsluta sin efterbehandling i förtid, trots att läkemedlen är avgörande för att förhindra återfall. Biverkningar som värk i leder, svår trötthet och klimakterieliknande besvär påverkar livskvaliteten så markant att många patienter hellre riskerar sin långsiktiga hälsa än fortsätter med behandlingen.
– Det är ett allvarligt problem som vi måste ta på största allvar. Vi vill undersöka om man kan individanpassa dosen för att minska biverkningarna men behålla den skyddande effekten, säger Marike Gabrielson, forskare vid Karolinska Institutet till TT.
Dagens standardbehandling efter operation, strålning och eventuell cellgiftsbehandling innebär ofta fem till tio års medicinering med hormonhämmande preparat. Dessa läkemedel är särskilt viktiga för kvinnor med hormonkänslig bröstcancer, vilket utgör cirka 80 procent av alla bröstcancerfall i Sverige.
Gabrielsons forskargrupp har inlett ett banbrytande projekt som syftar till att kartlägga sambandet mellan läkemedelskoncentrationer i blodet och upplevda biverkningar. Preliminära resultat indikerar att det finns stora individuella skillnader i hur patienter bryter ned läkemedlen, vilket kan förklara varför vissa drabbas hårdare av biverkningar än andra.
– En del patienter har mycket högre koncentrationer i blodet än andra, trots samma dos. Det kan betyda att vissa skulle kunna få en lägre dos med bibehållen effekt men med färre biverkningar, förklarar Gabrielson.
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor i Sverige med cirka 8 000 nya fall årligen. Överlevnaden har förbättrats avsevärt de senaste decennierna, men risken för återfall kvarstår i många år efter den initiala behandlingen. Därför är det långsiktiga skydd som efterbehandlingen ger avgörande.
Suzanne Eliasson, överläkare vid Bröstcentrum på Karolinska Universitetssjukhuset, ser problematiken i sin kliniska vardag:
– Det är hjärtskärande när patienter känner sig tvingade att avsluta sin behandling. Många beskriver det som att välja mellan livskvalitet nu eller chansen till ett längre liv senare. Det är ett omöjligt val som ingen borde behöva göra.
Den nya forskningsstudien, som planeras pågå under tre år, kommer att inkludera 300 patienter från olika regioner i Sverige. Deltagarna kommer att följas med regelbundna blodprov och enkäter om biverkningar för att skapa en tydlig bild av sambandet mellan läkemedelsnivåer, genetiska faktorer och upplevda biverkningar.
Enligt Läkemedelsverkets statistik ökar antalet rapporterade biverkningar relaterade till hormonella behandlingar vid bröstcancer för varje år, vilket tyder på ett växande problem som kräver nya lösningar.
– Vårt mål är att inom fem år kunna erbjuda en mer personanpassad behandling där doseringen anpassas efter individens förutsättningar. Det skulle kunna revolutionera eftervården vid bröstcancer, säger Gabrielson.
Patientföreningen Bröstcancerförbundet välkomnar initiativet och betonar vikten av forskning som fokuserar på både överlevnad och livskvalitet.
– Vi ser många medlemmar som kämpar med svåra biverkningar. Att kunna erbjuda behandling som är bättre anpassad efter varje individs behov skulle göra enorm skillnad, säger Elizabeth Bergsten Nordström, ordförande i Bröstcancerförbundet.
Forskningsprojektet finansieras genom anslag från Cancerfonden och representerar ett viktigt steg mot mer individanpassad cancervård, ett område som får allt större uppmärksamhet inom modern onkologi.
Om studien lyckas kan resultaten potentiellt förändra behandlingsriktlinjerna inte bara i Sverige utan internationellt, och därmed förbättra situationen för miljontals bröstcancerpatienter världen över.
