Madelen Janogy var så nära, så nära att få smaka på segerns sötma i sin första italienska titelmatch. Efter ett års spel i Fiorentina var det med en blandning av lättnad och eufori som hon i den 60:e minuten satte kvitteringen till 1-1 mot Roma i den italienska Supercupen. Målet, ett bevis på hennes offensiva briljans, gav Fiorentina nytt hopp och en chans att bryta Romas dominans. Men glädjen blev kortvarig. Bara minuter senare, i den 64:e minuten, återtog Roma ledningen genom Valentina Giacinti, som med en välplacerad nick avgjorde matchen i Fiorentinas nackdel. Just som Janogy och Fiorentina trodde att de hade vänt matchen till sin fördel, kom det förödande slaget som släckte deras titelhopp. Den bittra förlusten var en repris av förra vårens cupfinal, även den mot Roma, där det krävdes straffar för att skilja lagen åt. Historien upprepade sig, men denna gång med en ännu snävare marginal.
Förlusten sved extra mycket med tanke på Janogys personliga framgång. Målet var ett kvitto på hennes talang och en bekräftelse på hennes betydelse för Fiorentina. Att få segerns sötma ryckt ur händerna så snabbt efter att ha gett sitt lag hoppet tillbaka var naturligtvis en stor besvikelse. Dessutom förstärktes besvikelsen av att hennes landsmaninna, Filippa Curmark, just hade gjort sin debut i Fiorentina-tröjan bara minuter innan Romas avgörande mål. Curmark, den 29-åriga mittfältaren som nyligen lämnat Häcken för spel i Florens, hann knappt känna gräset under sina fötter innan Giacintis nick avgjorde matchen. En debut hon säkerligen hade hoppats skulle sluta annorlunda.
Roma, som vann både Serie A och den italienska cupen förra säsongen, visade återigen sin styrka och bekräftade sin position som den italienska damfotbollens dominerande kraft. Deras seger i Supercupfinalen var ett bevis på deras konsekventa prestationer och deras förmåga att avgöra viktiga matcher. Giacintis matchavgörande mål var en perfekt illustration av Romas effektivitet och kliniska precision i offensiven. Laget visade att de har en vinnarmentalitet och att de är kapabla att prestera under press. Att vinna både ligan och cupen föregående säsong och sedan även Supercupen visar på en imponerande stabilitet och styrka.
Fiorentina, trots förlusten, visade prov på en stark laganda och en vilja att kämpa in i det sista. Janogys kvittering var ett bevis på lagets offensiva potential och deras förmåga att skapa målchanser. Även om de inte lyckades hålla hela vägen fram till seger, visade de att de kan mäta sig med de bästa lagen i Italien. Att nå finalen i Supercupen är en prestation i sig och visar att Fiorentina är ett lag att räkna med i framtiden. Förlusten kommer säkerligen att motivera dem att fortsätta arbeta hårt och sträva efter att nå nya höjder.
Det svenska inslaget i Fiorentina utöver Janogy och Curmark var Karin Lundin, som dock inte fanns med i matchtruppen. Lundins frånvaro berodde troligtvis på taktiska beslut från tränaren, men det är svårt att säga exakt vad som låg bakom beslutet. I slutändan var det Janogy som stod för den svenska representantens största bidrag i matchen med sitt mål, även om det inte räckte hela vägen fram till seger. Förhoppningsvis får Lundin chansen att visa upp sina färdigheter i kommande matcher och bidra till Fiorentinas framgångar.
I matchens slutskede utökade Roma sin ledning till 3-1 genom Alice Corelli, vilket fastställde slutresultatet. Corellis mål satte punkt för Fiorentinas förhoppningar om en comeback och säkrade Romas seger i Supercupen. Målet var en bekräftelse på Romas överlägsenhet i matchen och deras förmåga att utnyttja Fiorentinas försök att jaga en kvittering. Förlusten var tung för Fiorentina, men de kan ändå ta med sig positiva erfarenheter från matchen och fortsätta bygga inför framtida utmaningar.
