Psykologbristen i Sverige skapar oro för framtiden
I dagens Sverige står vi inför en växande utmaning inom psykologyrket. Antalet PTP-tjänster (praktisk tjänstgöring för psykologer) minskar i hela landet samtidigt som ansökningarna till dessa tjänster ökar lavinartat. Detta skapar en stressande situation för nyutbildade psykologer som måste genomföra sin praktiska tjänstgöring innan de kan få sin legitimation. I Region Västmanland har situationen blivit särskilt påtaglig, där antalet ansökningar har ökat med hela 640 procent från 2019 till 2025, trots att det totala antalet tillgängliga tjänstgöringsplatser förblivit oförändrat. Victoria Andrén, PTP-studierektor i regionen, märker tydligt av denna trend i sitt dagliga arbete och berättar att många psykologstudenter hon möter känner både oro och stress över att kanske inte få en tjänstgöringsplats på grund av det ökade söktrycket.
Konsekvenserna av denna situation sträcker sig långt bortom de individuella psykologernas karriärer. Väntetiderna till psykiatrin blir allt längre, vilket drabbar de människor som är i störst behov av psykologisk hjälp. I Västmanland kan patienter som behöver en psykologutredning inom vuxenpsykiatrin tvingas vänta upp till två år. Detta är en ohållbar situation för personer som lider av psykisk ohälsa, där tidig insats ofta är avgörande för behandlingsresultatet. Att stå i kö i två år kan innebära att tillståndet förvärras och blir mer svårbehandlat, vilket i sin tur ökar trycket ytterligare på en redan ansträngd psykiatri.
Mårten Tyrberg, som har det psykologiska ledningsansvaret inom vuxenpsykiatrin i Västmanland, betonar hur viktiga PTP-psykologerna är för verksamheten. Han beskriver dem som en ”jätteviktig rekryteringsbas” och påpekar att många av dessa nyutbildade psykologer väljer att stanna kvar i verksamheten efter sitt utbildningsår. Detta visar på hur PTP-tjänsterna inte bara är viktiga för de enskilda psykologernas utveckling utan också fungerar som en avgörande rekryteringskanal för psykiatrin, som ständigt har behov av kompetent personal. När denna kanal blir smalare på grund av brist på tjänster, drabbas hela vårdkedjan.
Situationen i Västmanland speglar ett nationellt problem där tillgången på psykologer inte matchar det växande behovet av psykologisk vård. Samtidigt som fler och fler söker hjälp för psykisk ohälsa, blir det allt svårare för nyutbildade psykologer att ta sig in i yrket. Detta skapar en paradoxal situation där vi utbildar psykologer som sedan har svårt att komma in i yrket, samtidigt som vården skriker efter mer psykologisk kompetens. Utan tillräckligt med PTP-platser bromsas inflödet av nya legitimerade psykologer, vilket gör att gapet mellan behov och tillgång riskerar att öka ytterligare.
Just nu arbetar Region Västmanland med flera insatser för att korta köerna till psykiatrin, och en av lösningarna är att anställa fler PTP-psykologer. Detta visar på en medvetenhet om problemet och en vilja att ta tag i det, men frågan är om takten i dessa insatser är tillräcklig för att möta den snabbt växande efterfrågan. Att öka antalet PTP-tjänster kräver resurser i form av både pengar och handledare, vilket kan vara en utmaning i en redan pressad sjukvårdsbudget. Men investeringen kan löna sig på längre sikt om det leder till kortare väntetider och bättre vård för patienter med psykisk ohälsa.
Den rådande situationen med långa köer till psykiatrin och brist på PTP-tjänster för nyutbildade psykologer är en samhällsutmaning som kräver uppmärksamhet och handling. Det handlar om att hitta en balans mellan utbildning, praktisk tjänstgöring och arbetsmarknadens behov, så att nyutbildade psykologer kan komma in i yrket och möta det stora behov av psykologisk hjälp som finns i samhället. För de psykologstudenter som nu känner oro inför framtiden är det viktigt med tydliga besked och konkreta åtgärder som visar att deras kompetens tas till vara. Samtidigt behöver patienter som väntar på psykologisk hjälp få tillgång till vård inom rimlig tid för att förhindra att deras tillstånd förvärras. Det är en utmaning som berör oss alla och som kräver genomtänkta lösningar från såväl regionerna som på nationell nivå.
