Den 26 juli 1945 anlände de första överlevande från koncentrationslägret Bergen-Belsen till Karlstad. Majoriteten av dessa var polska judinnor, utmärglade och sjuka efter sina fasansfulla upplevelser. De ankom med tåg till Vasagatan och transporterades sedan till Herrhagsskolan, som hade omvandlats till ett tillfälligt sjukhus. Några av kvinnorna var i så dåligt skick att de behövde ambulans den korta sträckan från tågstationen till skolan. Herrhagsskolan blev en plats för återhämtning och rehabilitering, en fristad efter den ohyggliga tiden i koncentrationslägret.
Trots den omsorg och vård de fick avled 16 av kvinnorna till följd av de umbäranden de utstått. De begravdes på den mosaiska begravningsplatsen i Karlstad, en stilla plats som bär vittnesbörd om deras tragiska öde. Deras gravar står som en påminnelse om Förintelsens grymheter och vikten av att aldrig glömma. Begravningsplatsen utgör en viktig del av stadens historia och ett minnesmärke över de offer som miste sina liv under denna mörka period.
Nästan 80 år senare, under våren 2024, har elever i årskurs sex på Herrhagsskolan engagerat sig i ett forskningsprojekt för att lära sig mer om dessa kvinnors liv och öden. De har grävt i arkiv och studerat dokument för att få en djupare förståelse för kvinnornas individuella historier, deras liv före kriget, deras upplevelser i koncentrationslägret och slutligen deras tid i Karlstad. Genom sitt arbete har eleverna fått en personlig koppling till historien och en ökad medvetenhet om Förintelsens konsekvenser.
Eleverna har inte bara forskat i böcker och dokument, utan även besökt den mosaiska begravningsplatsen där kvinnorna ligger begravda. Detta besök gav en stark och gripande dimension till deras forskning. Att stå vid gravarna och se namnen på de kvinnor de läst om gjorde historien påtaglig och verklig. För elev Arvid Kraft, tolv år gammal, blev besöket en särskilt känslosam upplevelse. Att se graven för den kvinna vars öde han särskilt fokuserat på förstärkte insikten om Förintelsens mänskliga dimension.
Projektet har gett eleverna en unik möjlighet att lära sig historia på ett engagerande och meningsfullt sätt. Genom att forska om de polska judinnorna som kom till Herrhagsskolan har de inte bara lärt sig om Förintelsen, utan också om vikten av empati, medmänsklighet och att stå upp mot orättvisor. Att arbeta med lokal historia på detta sätt skapar en starkare koppling till det förflutna och hjälper eleverna att förstå hur historien påverkar nutiden.
Genom att ge röst åt dessa bortglömda kvinnor bidrar eleverna till att bevara minnet av Förintelsen och hedra offren. Deras arbete är en viktig påminnelse om att historien måste berättas och lärdomar dras för att förhindra att liknande tragedier sker igen. Att engagera unga människor i denna typ av forskningsprojekt är avgörande för att säkerställa att minnet av Förintelsen lever vidare och att kommande generationer lär sig av det förflutna.
