Polisen möter kritik för att ha återupptagit övervakning utan godkännande

Rättsväsendet riktar kritik mot polisens egenmäktiga beslut i övervakningsärende

Polismyndigheten får nu skarp kritik från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden efter att ha återupptagit hemlig övervakning av en person utan att först konsultera ansvarig åklagare. Enligt uppgifter som Dagens Juridik rapporterar hade åklagaren tidigare beslutat att pausa övervakningen, men när hon senare fattade beslut om att återuppta den fick hon veta att polisen redan på eget initiativ återstartat övervakningen.

Händelsen blottlägger ett allvarligt avsteg från de riktlinjer som styr samarbetet mellan polis och åklagare i ärenden som rör hemliga tvångsmedel. Polisen har uppgivit att de agerade på egen hand efter att ha mottagit ny information i ärendet och att de hade för avsikt att i efterhand informera åklagaren om sitt beslut.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som har till uppgift att granska polisens användning av hemliga tvångsmedel, är tydlig i sin bedömning: polisen borde ha kontaktat åklagaren innan övervakningen återupptogs. Nämndens kritik belyser ett principiellt viktigt ställningstagande om maktfördelning inom rättsväsendet.

Enligt gällande lagstiftning är det åklagare som ska fatta beslut om när hemliga tvångsmedel som övervakning får användas. Detta regelverk finns för att säkerställa rättssäkerhet och skydda enskildas integritet. När polisen agerar på egen hand utan åklagarens godkännande rubbas denna balans.

Händelsen väcker flera frågor om hur ansvarsfördelningen mellan polis och åklagare fungerar i praktiken. En central aspekt är kommunikationen mellan myndigheterna, som i detta fall tycks ha brustit. Trots att polisen hävdar att nya uppgifter föranledde deras beslut, så kvarstår faktum att de borde ha kontaktat åklagaren innan övervakningen återupptogs.

Fallet är inte unikt utan speglar en bredare problematik inom rättsväsendet där gränsdragningen mellan polisens operativa arbete och åklagarens rättsliga beslut ibland blir otydlig. Juridiska experter som följer utvecklingen pekar på att liknande ärenden har förekommit tidigare, vilket tyder på ett potentiellt systemfel.

”Det är av yttersta vikt att polisen respekterar den rättsliga hierarkin och åklagarens beslutsrätt i dessa ärenden,” säger en rättsexpert som Dagens Juridik har varit i kontakt med. ”Hemliga tvångsmedel innebär ett kraftfullt intrång i den personliga integriteten och måste därför omgärdas av strikta regler och kontrollmekanismer.”

Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens kritik mot Polismyndigheten kan ses som en signal till rättsväsendet att rutinerna kring hemliga tvångsmedel behöver ses över. Den pekar också på behovet av tydligare riktlinjer för hur polisen ska agera när ny information framkommer i pågående utredningar.

Det aktuella fallet väcker även frågor om vilka konsekvenser polisens handlande kan få för den berörda utredningen. I värsta fall kan bevis som samlats in under den period då övervakningen återupptogs utan åklagarens godkännande komma att underkännas i en rättegång.

För den övervakade personen innebär händelsen att grundläggande rättssäkerhetsprinciper har åsidosatts. Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens kritik kan därför ses som ett viktigt ställningstagande för skyddet av enskilda medborgares rättigheter.

Polismyndigheten har ännu inte kommenterat kritiken offentligt, men enligt källor inom polisen pågår nu en intern översyn av rutinerna kring hemliga tvångsmedel för att säkerställa att liknande situationer inte uppstår i framtiden.

Fallet illustrerar den ständigt pågående balansgången mellan effektiv brottsbekämpning och skyddet för den personliga integriteten – en avvägning som utgör en av rättsstatens mest grundläggande utmaningar.