Prinsessan Désirée ville inte förlita sig på prinsesstitel

Svenska folket sörjer Prinsessan Désirée

En av Sveriges mest tillbakadragna kungligheter, Prinsessan Désirée Elisabeth Sibylla, har gått ur tiden vid 87 års ålder. Som en av de berömda ”Hagasessorna” levde hon ett liv som inledningsvis var präglat av offentlig uppmärksamhet, men som senare blev betydligt mer tillbakadraget.

Prinsessan Désirée föddes den 2 juni 1938 på Haga slott, där hon växte upp tillsammans med sina två äldre systrar, Margaretha och Birgitta, samt sin fem år yngre syster Christina. De fyra prinsessorna, som kom att bli kända som ”Hagasessorna”, var under sin uppväxt föremål för stor uppmärksamhet från svenska folket som följde deras aktiviteter med stort intresse.

I likhet med sina systrar studerade Désirée vid Franska Skolan i Stockholm. Efter grundutbildningen fortsatte hon sina studier i Schweiz där hon fördjupade sig i franska. Senare återvände hon till Sverige och utbildade sig inom textil vid Konstfack, för att därefter skaffa sig en förskollärarexamen. Under en kort period arbetade hon som förskollärare på Kungsholmen i Stockholm, vilket visade hennes intresse för pedagogiskt arbete och barn.

Livet tog en tragisk vändning för den unga prinsessan när hon förälskade sig i Greger Lewenhaupt, äldre bror till kung Carl XVI Gustafs vän Carl Adam ”Noppe” Lewenhaupt. Innan paret hann förlova sig omkom Greger Lewenhaupt i en skidolycka 1960, en händelse som naturligtvis påverkade prinsessan djupt.

Fyra år senare, 1964, gifte sig Prinsessan Désirée med Baron Niclas Silfverschiöld, en godsägare från Kobergs slott i Västergötland. Vigseln ägde rum i Slottskyrkan i Stockholm där prinsessan bar samma klänning som hennes äldre syster Birgitta hade burit vid sitt bröllop tre år tidigare. Detta val av klänning speglade både den nära relation som fanns mellan systrarna och tidens mer pragmatiska förhållningssätt till kungliga tillställningar.

En ofta berättad anekdot som illustrerar Désirées jordnära personlighet är från tiden kring bröllopet, då hennes farfar Gustaf VI Adolf frågade vad hon önskade sig som bröllopsgåva. Istället för att välja smycken eller andra lyxartiklar svarade prinsessan: ”Jag vill inte ha några smycken. Jag vill ha en traktor; Niclas behöver den för jordbruket.”

Efter giftermålet fick paret tre barn – Carl, Christina-Louise och Hélène – och bosatte sig på slottet utanför Trollhättan. Där levde Prinsessan Désirée ett stilla familjeliv, långt från rampljuset som omgav de mer officiella medlemmarna av kungafamiljen. Hon deltog sällan i officiella uppdrag men behöll en nära relation till kungen och resten av familjen. Hon närvarade regelbundet vid högtider och familjens sammankomster.

I en sällsynt intervju med Svensk Damtidning 2008 uttryckte hon sin syn på sin roll: ”Jag ser mig nu enbart som mor och hustru och lägger inte stor vikt vid mitt prinsessskap. I princip tycker jag det är fel att luta sig mot ursprung och släktskap.”

Prinsessan Désirée blev änka 2017 när hennes make Baron Niclas Silfverschiöld gick bort. Förra året, 2024, avled även hennes syster Prinsessan Birgitta. Enligt hovets informationschef Margareta Thorgren sågs ”systrarna” senast tillsammans under sommaren samma år.

Prinsessan Désirées bortgång markerar slutet på en era. Hon representerade en generation av kungliga som upplevde både det gamla hovlivet och moderniseringen av monarkin under 1900-talets andra hälft. Trots att hon valde ett liv utanför offentligheten, behöll hon alltid en speciell plats i svenska folkets hjärtan som en av de älskade Hagasessorna.

Med hennes bortgång finns nu endast två av de ursprungliga fyra Hagasessorna kvar: Prinsessan Margaretha och Prinsessan Christina. Désirées livsgärning kommer dock att minnas för hennes jordnära förhållningssätt till livet och hennes engagemang för familj och lantliv, värderingar som på många sätt speglar traditionella svenska ideal.