”Konklaven”, en film regisserad av Edward Berger, utforskar den komplexa och ofta hemlighetsfulla processen att välja en ny påve. Filmen inleds med den sittande påvens stillsamma bortgång, vilket utlöser en våg av spekulationer och oro bland kardinalerna som samlas i Vatikanen för att utse hans efterträdare. Den pragmatiske kardinal Thomas Lawrence, spelad av Ralph Fiennes, axlar rollen som dekan och får ansvaret att övervaka den kritiska omröstningen. Han befinner sig mitt i en maktkamp mellan progressiva och konservativa krafter inom kyrkan, där de förra fruktar en återgång till mer traditionella, och potentiellt skadliga, praktiker. Ankomsten av den mystiske ärkebiskopen Benitez från Kabul, som påstår sig ha utnämnts till kardinal i hemlighet av den avlidne påven, adderar ytterligare ett lager av intriger och osäkerhet till processen.
I sin roll som dekan börjar Lawrence, något motvilligt, att gräva i de olika kandidaternas förflutna. Hans sökande efter en fläckfri kandidat visar sig vara en svår, nästan omöjlig, uppgift. Han konfronteras med en rad problem och skandaler som plågar kyrkan, allt från anklagelser om pedofili och korruption till interna stridigheter och ideologiska konflikter. En av Lawrences nära vänner påminner honom om kardinalernas mänsklighet och ofullkomlighet: ”Vi är dödliga män, vi kan inte vara ett ideal även om vi kämpar för ett.” Detta uttalande understryker den svåra balansgång som kardinalerna måste navigera, där de strävar efter att upprätthålla kyrkans moraliska auktoritet samtidigt som de brottas med sina egna brister och den komplexa verkligheten de lever i.
Berger, som tidigare uppnått stor framgång med krigsdramat ”På västfronten intet nytt”, försöker i ”Konklaven” att skapa ett fängslande drama inom Vatikanens slutna väggar. Han skildrar ett mikrokosmos där moderna utmaningar som ”cancel-kultur”, pedofilskandaler och korruption existerar sida vid sida med urgamla traditioner och ritualer. Filmen utforskar hur dessa yttre påtryckningar påverkar den interna maktdynamiken och de individuella kardinalernas moraliska kompasser. Trots potentialen för ett spännande drama misslyckas dock Berger till stor del med att skapa den spänning och det engagemang som krävs för att hålla tittaren fängslad.
Lawrences detektivarbete framstår som trögt och de avslöjanden han gör om de olika kandidaterna är sällan tillräckligt överraskande eller dramatiska för att bibehålla intresset. Filmen fastnar i en långsam och repetitiv rytm där dialogen ofta känns tung och onaturlig. Istället för att skapa en känsla av spänning och intriger, blir ”Konklaven” ofta en ganska torr och akademisk utläggning av den katolska kyrkans interna angelägenheter. Berger lyckas inte riktigt översätta de komplexa och potentiellt explosiva konflikterna till ett gripande drama som resonerar med en bredare publik.
En av filmens största svagheter är dess oförmåga att knyta an till världen utanför Vatikanen. ”Konklaven” känns ofta som en isolerad bubbla, avskild från de verkliga problem och utmaningar som präglar det moderna samhället. Berger missar möjligheten att utforska hur kyrkan, som en global institution, förhåller sig till dessa frågor och hur de påverkar dess interna dynamik. Genom att fokusera så starkt på de interna stridigheterna och den snäva världen inom Vatikanens murar, misslyckas filmen med att skapa en känsla av relevans och engagemang för tittare som inte är djupt insatta i den katolska kyrkans inre liv.
Sammanfattningsvis är ”Konklaven” ett ambitiöst projekt som tyvärr inte riktigt når sin fulla potential. Filmen har en intressant premiss och en stark skådespelarensemble, men misslyckas med att leverera den spänning och det drama som man kan förvänta sig av en berättelse om maktkamp och intriger inom Vatikanen. Bergers regi känns oinspirerad och filmen saknar den emotionella djup och den narrativa drivkraft som krävs för att göra den verkligt fängslande. Slutresultatet blir en något torr och akademisk skildring av en potentiellt explosiv och fascinerande värld. Man lämnas med känslan av att ”Konklaven” hade kunnat vara så mycket mer, men att den ultimately faller platt på grund av bristande tempo, svagt manus och en oförmåga att skapa en verkligt engagerande berättelse.
