Den finländska sjöfartsbranschen, representerad av Maija Mattila från Rederierna i Finland, bekräftar att de arrangemang som gäller för finlandsfärjorna är standardpraxis inom europeisk sjöfart. Denna praxis innefattar statligt stöd till rederier för att upprätthålla vitala sjöförbindelser, något som både Sverige och Finland aktivt tillämpar. Särskilt Viking Line och Tallink Silja, de dominerande aktörerna på rutten mellan de två länderna, erhåller betydande ekonomiska bidrag för att säkerställa kontinuitet och tillgänglighet i färjetrafiken. Detta system med statligt stöd är inte unikt för Östersjöregionen utan återfinns i liknande former över hela Europa, där stater erkänner den strategiska betydelsen av en fungerande sjöfartsinfrastruktur.
Viking Lines informationschef, Johanna Boijer, understryker den avgörande roll som färjorna spelar i den nationella krisberedskapen. Fartygen utgör en vital del av beredskapsplaneringen för både Sverige och Finland, och i en krissituation, särskilt under krigstid, är det av yttersta vikt för staterna att ha kontroll över fartyg under egen flagg. Detta beror på att staten i ett sådant läge kan rekvirera och omdisponera fartyg för att möta olika behov, såsom transporter av trupper, förnödenheter eller evakuerade. Därför är flaggstaten en central aspekt i säkerhetspolitiken och möjliggör för staten att effektivt utnyttja tillgängliga resurser i en krissituation.
Det statliga stödet till Viking Line och Tallink Silja uppgår till hundratals miljoner kronor och syftar till att säkerställa att färjetrafiken mellan Sverige och Finland kan upprätthållas även under svåra ekonomiska förhållanden. Detta stöd är avgörande för att garantera en stabil och pålitlig förbindelse mellan de två länderna, vilket är viktigt för både person- och godstrafik. Subventionerna bidrar till att täcka driftskostnader och investeringar, vilket i sin tur möjliggör för rederierna att erbjuda konkurrenskraftiga priser och bibehålla en hög servicenivå.
Stödet till färjetrafiken är inte enbart en ekonomisk fråga utan har även en stark social och kulturell dimension. Färjorna binder samman människor och samhällen på båda sidor av Östersjön och underlättar handel, turism och kulturellt utbyte. Denna funktion är särskilt viktig för regioner som är beroende av sjötransporter för sin ekonomiska och sociala utveckling. Genom att stödja färjetrafiken investerar staterna i en hållbar infrastruktur som främjar regional tillväxt och integration.
Det är viktigt att notera att det statliga stödet till färjerederierna är föremål för strikta regler och villkor. Rederierna måste uppfylla specifika krav för att kvalificera sig för stöd, och stödets omfattning är noga beräknad för att undvika snedvridning av konkurrensen. EU:s regelverk för statligt stöd spelar en viktig roll i att säkerställa att stödet beviljas på ett transparent och rättvist sätt och att det inte leder till otillbörliga fördelar för enskilda företag.
Sammanfattningsvis är det statliga stödet till finlandsfärjorna, inklusive de betydande bidragen till Viking Line och Tallink Silja, en etablerad praxis inom europeisk sjöfart och en viktig del av den nationella krisberedskapen. Stödet syftar till att säkerställa en stabil och pålitlig färjetrafik mellan Sverige och Finland, vilket är av strategisk betydelse för båda länderna. Färjorna spelar en vital roll i både fredstid och krigstid och utgör en viktig länk mellan de två nationerna. Det statliga stödet, som är föremål för strikta regler och villkor, är en investering i en hållbar infrastruktur som gynnar både den regionala ekonomin och den sociala sammanhållningen.
