Relationen med Zlatan Ibrahimovic stödjer Janne Anderssons historia

Janne Anderssons tid som förbundskapten sammanfattas i dagboksform

Den 7 april 2016 presenterades Janne Andersson som ny förbundskapten för det svenska herrlandslaget i fotboll. Tio år senare kan alla intresserade få en inblick i hur han tänkte och kände under sin tid vid rodret. I en 329 sidor lång dagbok skildras sju och ett halvt år som förbundskapten för det svenska landslaget.

Dagboksanteckningarna pendlar mellan vardagliga observationer och de stora frågorna. Andersson delar sina funderingar kring svensk fotbolls framtid, förlorat förtroende, den genuina glädjen över framgångarna och sorgen över antydningar att han inte skulle ha behandlat alla spelare lika. Och mycket mer.

En röd tråd genom boken, ”Då och nu – Janne Anderssons dagbok som förbundskapten”, är relationen med Zlatan Ibrahimović. Berättelsen börjar i slutet av 2023 och arbetar sig bakåt till mötet med förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand på Biltemas parkering i Katrineholm våren 2016.

Ibrahimović var inblandad redan från början. Före den sista EM-matchen mot Belgien 2016 meddelade han att landslagskarriären var över. Ett beslut han stod fast vid när Andersson ringde senare samma sommar för att fråga om han ville komma tillbaka.

Zlatans intresse för landslaget försvann dock aldrig helt. Det växte när Sverige kvalificerade sig till VM hösten 2017. Inlägg publicerades på sociala medier som kunde tolkas som att han ville återvända.

”’Vi är Sverige’ är en rolig provokation, men det klistrar sig fast vid den verksamhet jag har i uppdrag att leda. Det irriterar mig, och det irriterar mig att jag irriterar mig själv”, skriver Andersson.

”Jag håller mig till det som beslutats. Om han hör av sig kommer jag att åka över och gå igenom våra vägledande principer med honom, men jag tänker inte ge efter för det här katt- och råttaleken.”

Spelet skulle fortsätta i ytterligare ett par år. Andersson visade ibland irritation offentligt. Ilskan framkommer tydligt i dagboken. Medierna älskade dramatiken.

”Zlatan har tydligen antytt att jag är rasist, kallat mig inkompetent och mitt lagurval för ett skämt. Detta sägs av en spelare som inte vill vara med. Han lämnade ett landslag i ruiner och pratar om vad han har byggt upp. Ingen granskar vad han menar, kontrollerar siffrorna eller ber honom utveckla; alla springer hans ärenden och fokuserar på det som säljer – konflikten.”

Men så händer det: de möts på ett hotell i Milano i slutet av 2020, pratar ut, rakt och ärligt, och hittar varandra.

Andersson noterar: ”Jag kan inte sluta tänka på vad han en gång sa: Om jag bara hade träffat dig en minut tidigare skulle allt ha varit annorlunda.”

I dagboken avslöjas även flera intressanta citat som ger insikt i Anderssons ledarskap och tankar. Han berättar bland annat om sin cancerdiagnos strax före VM 2018, vilket gav honom ett helt annat perspektiv på livet. ”Cancer överskuggar allt och sätter ett helt annat perspektiv på livet. Det är en jävla röra. Jag är mer förbannad än ledsen.”

Andersson delar också med sig av sin syn på ledarskap: ”Jag tror inte på ledarskap där man måste skälla på människor. Om jag hamnar i en situation där jag måste skälla på någon är det ett misslyckande för mig, eftersom jag då inte varit tillräckligt tydlig.”

Boken avslöjar även några kuriosa, som när landslaget väcktes tidigt av brandlarmet före VM-kvartsfinalen mot England 2018. Andersson skriver: ”Jag tror inte på sammanträffanden. Kanske en engelsman i personalen? Vad vet jag?”

En annan intressant detalj är den hemliga italienska informatören som bidrog till Sveriges framgång i VM-playoffmatcherna mot Italien 2017. ”Vi kunde inte lyfta fram CM i media. Om vi hade avslöjat vår taktiska källa skulle han ha hamnat i helvetet”, skriver Andersson.

Dagboken ger en unik inblick i de utmaningar, framgångar och motgångar som präglade Janne Anderssons tid som förbundskapten, och erbjuder läsaren en djupare förståelse för personen bakom de offentliga framträdandena.