Den ryska gasfrågan har varit en ständig källa till konflikt och osäkerhet sedan krigsutbrottet i Ukraina. Avtalet som reglerar gasflödet genom Ukraina till Europa löper ut den 31 december 2024, vilket innebär en betydande ekonomisk förlust för det ryska gasbolaget Gazprom. Ukraina har bestämt sig för att inte förlänga avtalet, ett beslut som väckt oro i vissa europeiska länder som fortfarande är beroende av rysk gas. Slovakiens premiärminister, Robert Fico, har till och med hotat med att stoppa elförsörjningen till Ukraina om gasleveranserna upphör. Denna situation understryker den komplexa energipolitiska situationen i Europa och de utmaningar som följer av beroendet av rysk gas.
Ryssland har möjligheten att kringgå ett eventuellt gasstopp genom att leverera gas via andra ledningar, exempelvis genom Turkiet eller Azerbajdzjan. Genom att blanda gas från olika källor eller genom vidareexport skulle Ryssland kunna fortsätta försörja länder som Slovakien och Ungern, som fortfarande är intresserade av rysk gas. Denna strategi skulle underminera Ukrainas försök att strypa Rysslands gasintäkter och försvåra EU:s ansträngningar att minska sitt beroende av ryska energikällor. Det illustrerar också hur svårt det är att helt stoppa flödet av rysk gas till Europa.
EU har satt som mål att stoppa all import av ryska fossila bränslen senast 2027. Beroendet av rysk energi har minskat markant, men paradoxalt nog har importen av flytande naturgas (LNG) från Ryssland ökat under 2024. Länder som Frankrike, Spanien och Belgien är bland de största importörerna av rysk LNG, en handel som hittills flugit under radarn. Denna ökning av LNG-importen står i direkt kontrast till EU:s sanktioner mot Ryssland och understryker behovet av en mer konsekvent energipolitik.
Att EU fortsätter importera rysk LNG trots sanktionerna mot Ryssland pekar på en bristande enighet inom unionen. Det saknas specifika sanktioner mot LNG, vilket gör att varje medlemsland kan fatta egna beslut om import. Detta skapar en lucka i sanktionssystemet och ger Ryssland fortsatt tillgång till den europeiska energimarknaden. För att effektivt sätta press på Ryssland krävs en mer samordnad strategi inom EU, inklusive sanktioner mot LNG.
Minskningen av beroendet av rysk pipelinegas har varit en framgång för EU, men ökningen av LNG-importen visar att Ryssland fortfarande har inflytande över den europeiska energimarknaden. Så länge EU inte inför sanktioner mot rysk LNG kommer Ryssland att kunna fortsätta generera intäkter från gasförsäljning till Europa. Detta försvagar EU:s ansträngningar att isolera Ryssland ekonomiskt och försvårar Ukrainas kamp mot den ryska invasionen.
Sammanfattningsvis befinner sig EU i en komplex och utmanande situation vad gäller energiförsörjningen. Å ena sidan har man lyckats minska beroendet av rysk pipelinegas, å andra sidan har importen av rysk LNG ökat. Denna motsägelsefulla utveckling understryker behovet av en mer enhetlig och kraftfull energipolitik inom EU. För att effektivt sätta press på Ryssland och stödja Ukraina krävs sanktioner mot rysk LNG och en fortsatt satsning på alternativa energikällor. Utan en sådan strategi riskerar EU att underminera sina egna sanktioner och förlänga Rysslands inflytande över den europeiska energimarknaden.
