Mannen och kvinnan hade tidigare varit kollegor och inlett en romantisk relation för över tio år sedan, en relation som avslutades 2016. Kvinnan bytte jobb 2020, men sommaren 2023 började mannen skicka meddelanden till henne via Messenger. Detta återupptagna kontaktförsök, trots att relationen avslutats sju år tidigare och kvinnan bytt arbetsplats, signalerar redan en bristande respekt för kvinnans önskan om att inte längre ha kontakt. Att han inledningsvis valde Messenger som kommunikationskanal kan tyda på ett försök att kringgå eventuella blockeringar kvinnan satt upp i andra kanaler, som exempelvis SMS. Detta beteende antyder en medvetenhet om att kontakten är oönskad.
Kvinnan blockerade mannen i Messenger-appen, en tydlig signal om att hon inte ville ha någon kontakt med honom. Denna handling borde ha varit tillräcklig för mannen att förstå att hans kontaktförsök var oönskade och att han skulle avbryta dem. Istället för att respektera kvinnans gränser valde mannen att byta kommunikationskanal och fortsatte att kontakta henne via SMS. Detta beteende visar en bristande respekt för kvinnans autonomi och hennes rätt att bestämma vem hon vill kommunicera med. Det visar också en envishet och en oförmåga att acceptera ett nej. Att han fortsatte trots blockeringen på Messenger tyder på en medveten och avsiktlig kränkning av kvinnans integritet.
I maj 2024 utfärdades ett kontaktförbud mot mannen, en allvarlig åtgärd som vidtas när det finns en risk för fortsatt trakasserande beteende. Trots kontaktförbudet fortsatte mannen att kontakta kvinnan, vilket visar en fullständig nonchalans för rättsväsendet och dess beslut. Detta understryker allvaret i mannens agerande och visar en uppenbar brist på respekt för både kvinnan och lagen. Att han trotsade kontaktförbudet är ett tydligt tecken på att hans beteende var avsiktligt och att han var beredd att gå långt för att kontakta kvinnan, oavsett konsekvenserna.
Mannen dömdes för olaga förföljelse, även känt som stalking. Som bevismaterial presenterades 4 661 meddelanden, en enorm mängd som tydligt illustrerar omfattningen av mannens trakasserier. Detta stora antal meddelanden visar att det inte handlade om enstaka kontaktförsök, utan om ett systematiskt och upprepat beteende som sträckte sig över en längre tid. Denna massiva kommunikation, trots kvinnans tydliga signaler om att hon inte ville ha kontakt, visar en allvarlig kränkning av hennes integritet och trygghet.
Tingsrätten bedömde att brottet motsvarade ett fängelsestraff på två månader. Dock, med hänsyn till att mannen saknade tidigare belastningsregister, dömdes han istället till böter på 16 500 kronor och en avgift på 1 000 kronor till Brottsofferfonden. Att mannen dömdes till böter istället för fängelse kan ses som en förmånlig behandling med tanke på omfattningen av hans trakasserier. Domen kan dock tolkas som en markering från rättsväsendet att man tar den här typen av brott på allvar, även om gärningsmannen är tidigare ostraffad.
Utöver böter och avgift till Brottsofferfonden konfiskerades mannens telefon, då den användes som hjälpmedel vid brottet. Detta är en viktig åtgärd för att förhindra framtida trakasserier och skydda kvinnan från fortsatt kontakt. Att telefonen konfiskerades visar att rättsväsendet inser vikten av att begränsa mannens möjligheter att kontakta kvinnan. Konfiskationen kan också ses som en symbolisk handling som markerar att mannens beteende inte är acceptabelt och att det får konsekvenser. Denna åtgärd kan förhoppningsvis bidra till att kvinnan känner sig tryggare och att hon kan återfå kontrollen över sin egen situation.
