Minnet av Auschwitz – en skugga över framtiden
Den 27 januari 1945 öppnades grindarna till Auschwitz av sovjetiska soldater. Synen som mötte dem chockerade världen: tusentals svältande människor i randiga fångkläder, hundratals döda eller avrättade av flyende SS-soldater. 80 år senare samlas världsledare och överlevande i Oswiecim, det polska namnet för Auschwitz, för att minnas offren för Förintelsen. Bland dem finns Tova Friedman, som bara var sex år gammal vid befrielsen. Hon ser med oro på den växande antisemitismen och hatet i världen idag och varnar för att en ny förintelse kan bli verklighet. Hennes ord ekar som en dyster påminnelse om det förflutnas fasor och vikten av att bekämpa intolerans och fördomar.
Årets minnesceremoni präglas av den pågående konflikten i Ukraina. Ingen rysk delegation har blivit inbjuden, trots att det var sovjetiska soldater, inklusive ukrainare, som befriade lägret. Detta har lett till kritik från Ryssland, där president Putin i ett uttalande betonar de sovjetiska soldaternas insats i att besegra nazismen. Samtidigt deltar Ukrainas president Zelenskyj i ceremonin och understryker vikten av att bekämpa hat och förhindra att minnet av Förintelsen bleknar. Hans närvaro symboliserar den komplexa historiska kontexten och de utmaningar som världen står inför idag.
Förintelsen, nazisternas systematiska folkmord under andra världskriget, krävde omkring sex miljoner judars liv. Ungefär hälften gasades ihjäl, medan resten sköts, svalt eller frös ihjäl. Utöver detta mördades mellan fyra och fem miljoner icke-judar, inklusive politiska motståndare, polacker, ryssar, romer, Jehovas vittnen, homosexuella och psykiskt sjuka. Majoriteten av offren krävdes under åren 1941-1945, efter att Tyskland brutit sin pakt med Sovjetunionen och de två länderna hamnat i krig. Perioden mellan februari 1942 och april 1943 var den mest intensiva i förintelsemaskineriet.
Auschwitz, det tyska namnet för Oswiecim i södra Polen, var det största och mest ökända koncentrations- och förintelselägret under andra världskriget. I januari 1945 fanns det omkring 730 koncentrationsläger och satellitläger i olika former. Dessa läger representerar den industriella skala på vilken nazisterna bedrev sitt folkmord och den ofattbara grymhet som präglade deras regim. Minnet av Auschwitz och de andra lägren tjänar som en ständig påminnelse om människans förmåga till ondska och vikten av att värna om mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar.
Tova Friedmans vittnesmål ger en personlig dimension åt Förintelsens historia. Som barn överlevde hon Auschwitz och bär med sig minnena av den fasansfulla tiden. Hennes ord om den växande antisemitismen och hatet i världen idag är en skarp varning om att historien kan upprepa sig. Det är ett viktigt budskap som måste tas på allvar, särskilt i en tid då intolerans och extremism återigen får fäste i många delar av världen. Att minnas Förintelsen är inte bara en plikt mot offren, utan också en nödvändighet för att skydda framtiden.
Ceremonin i Auschwitz är en årlig påminnelse om Förintelsens fasor och vikten av att aldrig glömma. Närvaron av världsledare och överlevande, liksom Tova Friedmans vittnesmål, understryker allvaret i situationen och behovet av att bekämpa hat och intolerans. Samtidigt belyser den uteblivna ryska delegationen de politiska spänningarna som fortfarande präglar minnet av andra världskriget och Förintelsen. Det är en påminnelse om att historien kan användas och missbrukas för politiska syften och att det är viktigt att vara kritisk och medveten om olika perspektiv.
