Internationella nyckelpersoner samlas för att diskutera Mellanöstern

Tony Blair, tidigare premiärminister i Storbritannien, har utsetts att delta i en grupp högt uppsatta personer som ska hantera situationen i Mellanöstern. Bland andra deltagare märks Jared Kushner, svärson till tidigare presidenten Donald Trump, fastighetsmagnaten Steve Witkoff samt Världsbankens chef Ajay Banga.

Flera politiska bedömare ser Blair som ett kontroversiellt val för denna uppgift. Han utnämndes 2007 till internationell sändebud för Mellanöstern, på uppdrag av den så kallade kvartetten bestående av USA, Ryssland, EU och FN. Efter åtta år i rollen avgick han 2015, utan att några betydande framsteg hade gjorts mot varaktig fred eller en tvåstatslösning i konflikten mellan Israel och Palestina.

Blair har även varit involverad i de så kallade Abrahamavtalen, ett initiativ under Trump-administrationen som ledde till att flera arabländer normaliserade sina relationer med Israel. Dessa avtal möttes av folkligt missnöje i regionen eftersom många ansåg att palestiniernas intressen åsidosattes i processen.

Den 72-årige Blairs politiska arv präglas starkt av hans kontroversiella beslut att stödja USA:s invasion av Irak 2003. Invasionen genomfördes under den falska premissen att Irak hade skaffat massförstörelsevapen, något som senare visade sig vara felaktigt och har skadat Blairs anseende avsevärt både i Storbritannien och internationellt.

Sammansättningen av denna grupp tyder på att USA fortfarande spelar en dominerande roll i fredsprocessen i Mellanöstern. Jared Kushner, som under sin tid i Vita huset ansvarade för Mellanösternfrågor, var arkitekten bakom Abrahamavtalen och har fortsatt att arbeta med regionala frågor även efter Trump-administrationens slut.

Steve Witkoff, en framstående amerikansk fastighetsutvecklare med nära band till Trump, har tidigare inte varit känd för något större engagemang i internationell politik. Hans inkludering i gruppen har väckt frågor om vilka kriterier som använts vid sammansättningen.

Ajay Bangas närvaro ger gruppen en ekonomisk dimension. Som chef för Världsbanken har Banga betydande inflytande över finansiering av utvecklingsprojekt i regionen, vilket kan vara avgörande för framtida återuppbyggnadsinsatser, särskilt i Gaza efter den pågående konflikten.

Det faktum att gruppen inkluderar flera personer med starka band till tidigare administrationer snarare än enbart nuvarande beslutsfattare signalerar möjligen en önskan att skapa kontinuitet i regionens diplomatiska bemödanden bortom enskilda presidentperioder.

Experter på Mellanösternfrågor påpekar dock att gruppens sammansättning saknar representation från flera viktiga regionala aktörer och att palestinska röster återigen riskerar att marginaliseras i diskussioner om regionens framtid.

Bildandet av denna grupp sker i en tid av ökande spänningar i Mellanöstern, med pågående konflikter i Gaza och växande oro för en bredare regional eskalering. Den internationella diplomatin står inför stora utmaningar för att hantera både akuta humanitära behov och långsiktiga politiska lösningar.

Kritiker menar att tidigare fredsinitiativ i regionen ofta har misslyckats på grund av bristande förtroende mellan parterna och avsaknad av konkreta mekanismer för genomförande. Huruvida denna nya konstellation av internationella personligheter kan bryta denna trend återstår att se.