Amerikanska myndigheter utökar sanktionerna mot Irans oljeexport genom att svartlista nio oljetankfartyg med hemvist i bland annat Indien och Oman. Enligt det amerikanska finansdepartementet transporterar dessa fartyg iransk olja och bensin till ett värde av hundratals miljoner dollar till internationella marknader.

USA:s finansminister Scott Bessent förklarade i ett uttalande att sanktionerna riktar sig mot ”en avgörande del av Irans system för att generera intäkter som används för att förtrycka landets egen befolkning”.

Sanktionerna omfattar inte bara fartygen utan även deras ägare, vilket ytterligare begränsar Irans möjligheter att kringgå befintliga restriktioner. Detta är ett led i USA:s bredare strategi att strypa den iranska regimens finansiella resurser.

Iran har under lång tid varit föremål för omfattande internationella sanktioner. Spänningarna mellan USA och Iran intensifierades markant 2018 när dåvarande president Donald Trump ensidigt drog sig ur kärnenergiavtalet JCPOA (Joint Comprehensive Plan of Action) som slöts 2015. Avtalet syftade till att begränsa Irans kärnvapenprogram i utbyte mot sanktionslättnader.

Efter USA:s utträde ur avtalet återinförde amerikanska myndigheter successivt hårda ekonomiska sanktioner mot Iran, med särskilt fokus på landets viktiga oljesektor. Denna sektor har historiskt varit en grundpelare i den iranska ekonomin och stått för en betydande del av landets exportinkomster.

Oljeexporten har varit Irans ekonomiska livlina trots sanktionerna. Genom att använda skuggflottor, omdöpta fartyg och komplexa företagsstrukturer har Iran fortsatt att sälja olja, främst till länder som Kina, men även till köpare i Asien och Mellanöstern.

De nya sanktionerna kommer i en tid då det internationella oljepriset redan är volatilt. För den globala oljemarknaden kan ytterligare begränsningar av iransk oljeexport potentiellt bidra till högre priser, särskilt om de visar sig effektiva. Dock har marknaden till stor del redan anpassat sig till begränsningarna av iranskt utbud under de senaste åren.

Energianalytiker påpekar att effekten av dessa nya sanktioner kan bli begränsad eftersom Iran redan har utvecklat sofistikerade metoder för att kringgå dem. Landet har byggt upp ett nätverk av mellanhänder och samarbetspartners som hjälper till att dölja oljans ursprung genom komplexa transportkedjor.

För Indien och Oman, vars fartyg nu hamnat på sanktionslistan, innebär detta ytterligare diplomatiska utmaningar. Indien har länge balanserat sina relationer mellan USA och Iran, delvis motiverat av landets stora energibehov. Oman har traditionellt fungerat som en medlare i regionen och upprätthållit relationer med både västmakter och Iran.

Den iranska regeringen har konsekvent fördömt USA:s sanktioner som ”ekonomisk terrorism” och hävdar att de främst drabbar vanliga iranier genom högre priser på basvaror och begränsad tillgång till mediciner och andra nödvändigheter.

Internationella människorättsorganisationer har också uttryckt oro över sanktionernas humanitära konsekvenser, samtidigt som de erkänner den iranska regimens egna brott mot mänskliga rättigheter.

USA:s beslut kommer mitt i en period av ökade spänningar i Mellanöstern, med fortsatta konflikter i Gaza och Libanon samt Irans växande inflytande i regionen genom allierade milisgrupper i länder som Irak, Syrien och Jemen.

Analytiker menar att utsikterna för en återgång till kärnenergiavtalet förblir avlägsna trots tidigare diplomatiska ansträngningar under Biden-administrationen. De nya sanktionerna tyder på en fortsatt hård linje mot Iran från amerikanskt håll.

För den globala sjöfartsindustrin innebär de utökade sanktionerna ytterligare komplexitet i en redan hårt reglerad sektor, där företag måste navigera mellan olika länders sanktionsregimer för att undvika kostsamma överträdelser.