Utdöda jättesköldpaddor gör comeback på Floreana i Galápagos

Efter 150 års frånvaro återvänder jättesköldpaddorna till Floreana

I en historisk naturvårdsinsats har en grupp unga jättesköldpaddor nyligen placerats ut på Floreanaön i Galápagosarkipelagen, efter att arten varit lokalt utdöd i 150 år. De unga sköldpaddorna, mellan 8 och 13 år gamla, har särskilt avlats och valts ut för att återintroducera arten Chelonoidis niger i det vilda.

Utsättningen markerar början på ett ambitiöst projekt som syftar till att återställa öns ekologiska balans. Enligt forskare som arbetar med projektet har de utplacerade sköldpaddorna i stort sett samma genetiska sammansättning som de ursprungliga sköldpaddorna från Floreana.

För 200 år sedan frodades Chelonoidis niger-populationen på ön med uppskattningsvis 20 000 individer. Den dramatiska nedgången och slutliga utrotningen berodde på en kombination av mänsklig exploatering och en omfattande brand som förstörde stora delar av sköldpaddornas naturliga habitat.

– Detta är ett avgörande ögonblick för bevarandet av Galápagos unika ekosystem, säger Maria Gonzalez, ekolog vid Galápagos National Park. Vi har arbetat i årtionden för att nå denna punkt där vi faktiskt kan börja återställa en förlorad art till sitt ursprungliga hem.

Återintroduktionsprogrammet är resultatet av ett långsiktigt samarbete mellan Galápagos National Park, internationella forskningsinstitutioner och bevarandeorganisationer. De unga sköldpaddor som nu släppts ut är bara början – planen är att introducera upp till 700 individer under de kommande åren.

Jättesköldpaddorna spelar en avgörande roll i öns ekosystem. De fungerar som nyckelarter som hjälper till att forma vegetationen genom sitt betande och sprider frön över hela ön. Deras återkomst förväntas ha betydande positiva effekter på Floreanas biologiska mångfald.

– Sköldpaddorna är ekosystemingenjörer, förklarar Carlos Menendez, biolog vid Universidad San Francisco de Quito. De påverkar landskapet på sätt som gynnar många andra arter. Deras försvinnande lämnade ett ekologiskt tomrum som har påverkat öns vegetation och andra djurarter negativt.

Utrotningen av Chelonoidis niger från Floreana illustrerar den skadliga inverkan människan haft på Galápagosöarna sedan upptäckten på 1800-talet. Valfångare och sjömän fångade regelbundet sköldpaddor för att använda som matreserv på sina långa havsresor, eftersom sköldpaddorna kunde överleva i månader utan mat och vatten.

Återintroduktionen är en del av ett större restaureringsprojekt på Floreana som även innefattar bekämpning av invasiva arter och återställande av naturliga växtsamhällen. Projektet har mött utmaningar, inklusive behovet av att säkerställa att det moderna ekosystemet på ön fortfarande är lämpligt för sköldpaddorna.

– Vi måste inse att även om vi återskapar genetiskt identiska djur, kommer den miljö de återvänder till att vara förändrad, säger Dr. Elena Rodriguez, genetiker som arbetar med avelsprogrammet. Det är ett experiment i realtid, och vi kommer att noggrant övervaka hur de anpassar sig.

De unga sköldpaddorna kommer att bära spårningssändare så att forskare kan följa deras rörelser och överlevnad. Detta kommer att ge värdefull information för framtida utsättningar och hjälpa vetenskapsmän att finjustera processen.

Återintroduktionen av Chelonoidis niger till Floreana representerar ett hoppingivande exempel på hur vetenskaplig kunskap och uthålligt naturvårdsarbete kan vända utvecklingen för utrotningshotade arter. Projektet har redan inspirerat liknande insatser på andra öar inom Galápagosarkipelagen.

– Det här handlar inte bara om att rädda en art, utan om att återskapa hela ekosystem, säger Gonzalez. Om vi lyckas med Floreana visar det att vi kan återställa naturliga miljöer även efter att de har förlorat nyckelarter under lång tid.

Med tiden hoppas forskare att de återintroducerade sköldpaddorna kommer att etablera självförsörjande populationer och återigen bli en naturlig del av Floreanas landskap, precis som de var för två århundraden sedan.