Annie Reuterskiöld: ”Leijonkungen” är inte tillbaka – han lämnade aldrig

I den politiska hetluften ser Liberalerna mot tidigare framgångar

Han kallas ”Leijonkungen” och ledde partiet till en historisk valframgång 2002. Nu, när opinionssiffrorna återigen hotar Liberalernas parlamentariska överlevnad, gör Lars Leijonborg comeback på den politiska scenen.

Med sitt förslag om språktest för medborgarskap lyckades Leijonborg under valrörelsen 2002 vända partiets dystra siffror. Från att ha balanserat farligt nära fyraprocentsspärren klättrade dåvarande Folkpartiet till imponerande 13,4 procent på valdagen – en framgång som fortfarande ekar i partiets korridorer.

Men framgångssagan fick ett abrupt slut. Fem år efter den historiska valvinsten tvingades Leijonborg lämna partiledarposten efter tio år vid rodret. Vikande opinionssiffror och intern kritik blev till slut övermäktiga, och för många verkade hans politiska karriär vara över.

Vad som är mindre känt för allmänheten, men välkänt inom partiets led, är att Leijonborg aldrig helt lämnade den liberala maktsfären. I själva verket har han varit en central figur i partiets strategiska vägval under senare år, särskilt i processen som förde Liberalerna närmare ett samarbete med Sverigedemokraterna.

När Nyamko Sabuni kampanjade för partiledarposten var det Leijonborg, tillsammans med Johan Jakobsson (numera en av statsminister Ulf Kristerssons närmaste medarbetare), som utformade hennes strategiska riktlinjer. Efter Sabunis tillträde som partiledare blev Leijonborg en frekvent besökare i Liberalernas riksdagskansli, ibland på veckovis basis.

Under den turbulenta period då partiet brottades med frågan om ett eventuellt SD-samarbete fungerade Leijonborg som Sabunis främste rådgivare och bistod även med formuleringar till viktiga tal. Detta samarbete visade sig bli avgörande för partiets nya politiska kurs.

Nu har partiets nuvarande ledare Simona Mohamsson kontaktat den tidigare partiledaren via sms och bett honom ställa upp i riksdagsvalet 2026. ”Jag blev lite smickrad”, säger Leijonborg, men reaktionen antyder att förfrågan kanske inte kom helt oväntat. Det ligger nära till hands att tro att kommunikationen mellan de två partiledarna har varit mer omfattande än vad som framkommit offentligt.

För Liberalerna representerar året 2002 något av en mytisk höjdpunkt. Under de senaste tre åren har partiet sällan legat över riksdagsspärren i opinionsmätningarna – endast under fem månader har man klarat fyraprocentsgränsen. Jakten på ett nytt politiskt genombrott, ett ”språktest 2.0”, har varit ständigt pågående sedan dess.

Trots olika politiska utspel – från förslag om förbud mot strypsex till satsningar på forskningsisbrytare, och inte minst samarbetet med SD – har partiet inte lyckats vända opinionen. Nu satsar Liberalerna allt på skolpolitiken och driver på den borgerliga regeringen för att förbjuda aktiebolagsformen inom skolväsendet.

Här uppstår dock en intressant konflikt. Leijonborg, som både är språktestets skapare och tidigare ordförande för Friskolornas riksförbund, är skeptisk till ett vinstförbud i skolan. ”Det står i Sverigelöftet att det ska införas på ett ansvarsfullt sätt, och jag vill verkligen understryka att det måste vara ansvarsfullt i så fall”, kommenterade han till Ekot på fredagen.

Detta resonemang speglar också Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkessons hållning när han får frågor om överenskommelsen med Liberalerna – den överenskommelse som till slut banade väg till Rosenbad för den borgerliga regeringen.

Leijonborgs återkomst kan ses som ett tecken på partiets desperata jakt efter väljarnas förtroende, men samtidigt väcker det frågor om vilken politisk riktning Liberalerna egentligen söker. Med en av sina mest framgångsrika ledare tillbaka i folden hoppas partiet nu kunna återuppliva något av den magi som en gång lyfte dem från politikens utkanter till riksdagens centrum.