DN Debatt. ”Påflugna insamlare gör att färre svenskar donerar pengar”

Under de senaste tio åren har Sverige bevittnat en oroande trend inom välgörenhet: färre svenskar väljer att donera pengar till ideella organisationer, trots att behoven och kostnaderna för humanitärt arbete ständigt ökar. Detta skapar en allvarlig situation där livsnödvändig hjälp till utsatta människor både i Sverige och internationellt riskerar att utebli.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Trenden med minskande givande har pågått under ett decennium, vilket innebär att organisationer som arbetar med allt från humanitära kriser till lokal social utsatthet har fått det allt svårare att finansiera sina verksamheter.

Philip Börjesson, verkställande direktör och medgrundare av donationsplattformen Samfora, uttrycker i en debattartikel i Dagens Nyheter sin oro över utvecklingen. Enligt Börjesson finns det ett tydligt samband mellan hur givande uppfattas och viljan att donera pengar.

”När människor upplever att givandet är ett tvång snarare än ett frivilligt val minskar viljan att bidra. Detta är en farlig utveckling eftersom samhället i många avseenden är beroende av medborgarnas generositet,” menar Börjesson.

Den ideella sektorn i Sverige har historiskt sett haft en stark position med många engagerade givare som regelbundet stödjer olika organisationer. Denna tradition har bidragit till att bygga ett starkt civilsamhälle som kompletterar välfärdsstaten i många viktiga avseenden.

Men nu visar alltså trenden att färre väljer att ge. Detta sker samtidigt som kostnaderna för att bedriva välgörenhetsarbete har stigit markant, delvis på grund av inflationen men också för att behoven i världen har ökat dramatiskt med flera parallella kriser.

Flera stora hjälporganisationer rapporterar att de har tvingats skära ner på verksamheter eller helt avveckla projekt på grund av minskade donationsintäkter. För många av de mest utsatta grupperna i samhället kan detta få allvarliga konsekvenser när stödverksamheter reduceras eller upphör.

Experter på området pekar på flera tänkbara orsaker till den negativa utvecklingen. En faktor är det ekonomiska läget, där många hushåll känner av ökade levnadskostnader och därmed har mindre ekonomiskt utrymme för donationer. En annan faktor är att förtroendet för vissa välgörenhetsorganisationer har minskat efter uppmärksammade skandaler.

”Det handlar också om hur välgörenhet kommuniceras,” förklarar Cecilia Magnusson, forskare i filantropi vid Stockholms universitet. ”När människor känner sig pressade eller skuldbelagda tenderar det att skapa motstånd snarare än engagemang.”

Nya digitala plattformar, som Börjessons Samfora, försöker nu hitta innovativa lösningar för att vända trenden. Genom att erbjuda transparenta och flexibla donationsmöjligheter hoppas de kunna återuppbygga förtroendet och göra givande till en positiv upplevelse snarare än en pliktskyldig handling.

”Vi ser att när människor får möjlighet att själva välja hur och var deras pengar ska göra nytta, och dessutom kan följa resultatet, ökar viljan att ge. Det handlar om att skapa en känsla av delaktighet och meningsfullhet,” säger Börjesson.

Flera välgörenhetsorganisationer arbetar nu aktivt med att förnya sina insamlingsmetoder och kommunikation för att nå en ny generation av potentiella givare. Särskilt fokus läggs på att visa konkreta resultat och skapa personliga kopplingar mellan givare och mottagare.

Utmaningen är stor, men det finns också ljuspunkter. Under särskilda katastrofinsatser har svenskarna fortfarande visat prov på stor generositet, vilket indikerar att viljan att hjälpa finns där när behoven upplevs som akuta och konkreta.

”Det svenska civilsamhället har en lång tradition av solidaritet och medmänsklighet. Vår utmaning nu är att påminna om att behoven finns där varje dag, inte bara när katastrofer hamnar i nyhetsflödet,” avslutar Börjesson.

Om denna negativa trend fortsätter kan konsekvenserna bli allvarliga, inte bara för de människor som direkt berörs av uteblivet stöd, utan för hela samhällsstrukturen där ideella organisationer utgör en viktig del av välfärdens komplement. Utmaningen för framtiden blir att återuppväcka givandets glädje och betydelse utan att det upplevs som ett påtvingat ansvar.