Forna fiender styr nu i 60 kommuner – ”ganska kontroversiellt i mitt parti”

I ett Linköping där knallrosa stolar ersatt Alliansenorange möter vi en ovanlig politisk företeelse. Socialdemokraten Kristina Edlund och moderaten Niklas Borg leder tillsammans kommunen i ett samarbete som väcker både beundran och kritik.

De verkar trivas ihop. De faller varandra i talet, nickar instämmande och skrattar gemensamt. Efter valet 2022, då Kristina Edlund inte lyckades bilda ett vänsterstyre, vände hon sig till Niklas Borg, tidigare kommunstyrelsens ordförande.

– Det var ganska kontroversiellt i mitt parti. Men i slutändan fanns ändå en stor majoritet för att samtala med Socialdemokraterna, berättar Borg.

Efter intensiva förhandlingsveckor enades partierna om ett politiskt program för Linköping. Båda framhåller stabilitet som främsta drivkraft, vilket bekräftas av forskning från Linköpings universitet.

Johan Wänström, forskare, intervjuade efter valet företrädare i 29 kommuner där M och S styr tillsammans. Hans slutsats är tydlig:

– Det var tydligt att de sökte stabilitet och handlingskraft. De trodde att förutsättningarna var bättre för att samarbeta med det andra stora partiet, än med fyra-fem mindre partier.

För att lösa ideologiska motsättningar har partierna kompromissat – S om privata äldreboenden och M om skattesatsen. Den här strategin är vanlig i sådana samarbeten, konstaterar Wänström.

– Man brukar lösa sådant genom att inte göra någonting alls: Varken minska eller öka andelen privata utförare, varken höja eller sänka skatten.

En av styrets främsta styrkor, enligt både Edlund och Borg, är förmågan att fatta svåra beslut som att lägga ner skolor när barnkullarna minskar.

– Det var bara tre månader in på mandatperioden och jag tror inte att den frågan hade kunnat redas ut med andra partier, säger Edlund.

M och S har inte egen majoritet i kommunfullmäktige men har majoritet i nämnderna där de avgörande besluten fattas. Bara om alla oppositionspartier från V till SD enas kan de fälla förslag i fullmäktige – något som sällan sker.

För Sverigedemokraternas gruppledare Jörgen Ring är det en besvikelse. Han hade hellre sett Moderaterna i opposition.

– Moderaterna har hamnat i lite dåligt sällskap. Vi kanske kan rädda dem tillbaka till de värderingar som de har haft tidigare, säger Ring som ändå vill samarbeta med M efter nästa val.

Wänström pekar på ett potentiellt demokratiproblem när två stora partier styr tillsammans:

– De mindre partierna är vana vid att ett stort parti leder oppositionsarbetet. När det inte finns, känner de sig lite vilsna. Och en demokrati behöver en stark opposition.

Trots detta verkar M och S-styren fungera väl i flera kommuner. I Katrineholm och Eskilstuna har de styrt i flera mandatperioder, och efter valet 2022 sprids modellen till större kommuner som Lund, Örebro och Linköping.

Men skulle ett sådant samarbete fungera på riksnivå? Wänström är tveksam:

– Kommer man väl dit tror jag det skulle kunna fungera, men själva vägen dit är betydligt svårare.

På nationell nivå verkar dörren stängd. När S-ledaren Magdalena Andersson föreslår ”breda överenskommelser” med Moderaterna svarar Ulf Kristersson: ”Tack, men nej tack.”

Wänström påpekar flera skäl till motståndet: nationella frågor är mer ideologiskt präglade, partierna har byggt sin identitet på konflikt med varandra, och statsministerposten är en känslig fråga.

– Det är klart att det skulle göra något med självbilden hos Moderaterna om S tar statsministerposten.

Inför valet i september är kommunalråden i Linköping öppna för fortsatt samarbete. Kristina Edlund kommer att vända sig till Moderaterna om S vinner, och även Niklas Borg ser ett fortsatt samarbete som ett alternativ.

– Vi är intresserade av att åstadkomma resultat. Det har vi gjort den här mandatperioden, avslutar Borg.

Linköping, Sveriges femte största kommun med 167 000 invånare, representerar därmed en ny politisk kultur som väcker frågor om hur framtidens styren kan se ut – både lokalt och nationellt.